bouldering sthlm

Skogens Konung

2012-03-12T22:08:00.000+01:00

Jag skulle alltså sända "Skogens Konung" för att ledningen i vår lilla utmaning. Det gick inte riktigt.
Jag skulle kunna skylla på att jag bara hade en lins, att topouten var blöt och att jag var trött.
Det ska jag dock inte göra utan nöja mig med att konstatera att den åker ner snart.
Jag roade mig också med att testa linjen till vänster om S.K.
Påhlman har ju hävdat att den är typ 8a+ när den väl görs men jag tror att den är mycket lättare.
Pålle kommer f.ö. hem idag efter en månad i Indian creek, Joes valley et.c.
Vi får se om han tycker att han vill dela med sig av sina äventyr.

Pålle på en bild som inte är från USA

Nåväl...
När jag kom hem ringde Andreas med panik i rösten. Han var oerhört rädd att jag skulle ha sänt och lämnat honom bakom mig i tävlingen.
När han hörde att jag inte hade kommit upp tjatade han som en galning och ville ha all beta på min nya sekvens.
Alltså...Varsågod Andreas.... Betafilm

//Chrille

Jag måste ha Embeddat fel...

2012-03-12T15:43:00.005+01:00

Så här skulle den vara.

Första försöket.

2012-03-11T17:06:00.001+01:00

Jag klippte lite snabbt ihop lite Cogul-film med nya redigeringsprogrammet.
Ljudet har jag inte fattat hur det funkar o framöver lär jag väl lägga ner mer tid på smootha övergångar och att pilla med kontrast osv.

Hursomhelst Sony Vegas verkar jävligt schysst.

Imorgon tänker jag f.ö. ta ledningen i UFC genom att sända "Skogens Konung".
Film kommer.

// Chrille

Adobe ut, sony in.

2012-03-09T21:13:00.000+01:00

Nu kickar jag ut mitt videoredigeringsprogram (Adobe premiere elements).
Förutom att inställningarna inte funkar så är det segt och hakar upp sig. Blää.
Jag har provat att ladda hem en provversion av "Sony Vegas" istället så får vi se hur det funkar.

Sen verkar det ju vara så avancerat att jag inte förstår ett skit. men hllre skit bakom spakarna än att grejerna inte funkar.

// Chrille

Videokomprimering. Va fan????

2012-03-05T14:04:00.000+01:00

Jag blir så jävla arg.

Nu har jag försökt o försökt o försökt att komprimera filmhelveten så att det ska bli bra.
Jag har läst manualer, pluggat codec:ar och sett på instruktionsfilmer så det snurrar i huvudet. ändå blir det fan inte bra.

Exempel:

Här är några klipp från Spanien, råmaterialet är skarpt och fint men när jag efter att minutiöst ha följt Vimeos egna kompressionsråd exporterar filmen blir det bara skit.

Jag har Exporterat I Quicktime
Cocec: H264
Upplösning:1920/1080
Bitrate 5000bps
Framerate: 29.97
Fieldtype: progressive
Asp.ratio: squarepixels

Likförbannat blir skiten så här oskarp

Hjälp!

//Chrille

Att häla eller inte häla. Det är frågan.

2012-02-27T14:14:00.000+01:00

Jag var på väg till landet och andreas hade bestämt sig för att åka omkring o klättra hela söndagen så vi lät våra vägar korsas vid latinoblocket utanför Heby.

Vi hade våra sikten inställda på sittstartsprojektet till "Vatos Locos", en linje som ingår i vår interna tävling: UFC.

Det skulle ju sitta fint med lite försprång gentemot John som ju är i staterna ett tag till.

Problemet i fråga innehåller två elaka heekhookmoves som för oss är kruxen.

D.v.s. För mig är det hooken i starten som är svår, för Andreas är det heelhooken strax innan urtoppningen som är grejen.

Väderförutsättningarna kunde dock inte vara mycket bättre: 0 grader, sol och ett rent utomjordiskt stick. Kanske, kanske skulle fanskapet gå ner idag.

Vi värmde upp lite grann och klev på.

Uppvärmning

Det kändes ganska bra och Andreas var uppe på näst sista movet utan större ansträngning medan jag fick slita lite mer.

Häldjävul

Nära nära

Vi bestämde oss för att ta en kaffe nere i Heby och komma tillbaka och knyta ihop säcken.

I Heby visade det sig att konditoriet hade söndagsstängt så det blev en jättepizza istället.

Aaasmätta och ganska så dästa kom vi tillbaka till blocket vid tretisen och kände att det nu var dags att sända .

Trodde vi ja.....

Ingen av oss lyckades göra om startmovet ens och efter 10-12 fruktlösa press bestämde vi oss för att strunta i det för dagen och göra Johns 7a på andra sidan blocket istället.

Starten på detta problem brukar vara helt omöjlig men i dessa förhållanden gjorde vi starten snabbt och Andreas länkade hela problemet och Jag kom ganska nära.

Vi kom inte riktigt upp för det vi tänkt oss men dagen var grym ändå.

//Chrille

BO- premiären avklarad

2012-02-25T13:19:00.000+01:00

Ja, Emmie och jag skulle alltså på Boulder Open på Karbin eftersom Emmie efter att ha haft beslutsångest i en vecka beslutat sig för att hon vågade.
Detta trots att hon var övertygad om att alla skulle tycka att hon var i vägen och skratta åt henne för att hon var så dålig.

Första halvtimmen gick också i prestationsångestens tecken och efter att ha ramlat ned från försök nr 1000000 på fem minuter utan vila var Emmie beredd på att packa ihop, åka hem och aldrig mer klättra.

Delandes på en muffin försökte jag förmedla några visdomsord från min aldrig sinande källa av visdom:

-"Slappna av, tänk på att det enda skälet att du är här är för att ha kul",

-"Du kommer snart komma upp för nåt och då kommer allt att släppa, men det är inte nödvändigtvis prestationen som är grejen"

-"Oavsett hur det går måste det ju vara bättre att vara glad än besviken, missmodig o skitsur?"

Så blev det också. Det gick bättre och bättre och vid kvällens slut hade hon kryssat av fem, sex problem i scorecardet och var asnöjd.

Emmie laddar

Emmie skickar

Emmie krossar

Fylla på kolhydratreserverna är gott.

Hur gick det för mig då?
Jo jag kom inte upp för någonting, tyckte det var trångt och blev besviken, missmodig o skitsur.
Men det var mycket trevligt folk i alla fall.

Jag kravlar omkring på väggen.

Sammantaget en trevlig tävling där Emmie som grädden på moset vann en pannlampa i utlottningen.

Perfekt avslutning på kvällen får man väl säga.
Jag inbillar mig att Emmie var nöjd, i alla fall ville hon veta hur långt det var till nästa tävling.

//Chrille

Boulder open med angst

2012-02-24T10:42:00.000+01:00

Jag är lite nervör inför att gå på boulderopen på Karbin ikväll.
Inte för egen del , jag vet ju att jag kommer tycka att det är för trångt och få prestationsångest av för mycket folk som tittar så att jag mest kommer dricka kaffe.
Däremot så har min dotter Emmie efter att ha bouldrat fyra ggr fått för sig att vi ska gå på BO.
Visst, det kan vi göra. Jag hoppas bara att på en så positiv upplevelse så att hon fortsätter klättra och hakar på ut i skogen.
Jag menar, det vore synd om äldre bufflar aldrig låter henne komma fram till väggen och när hon väl gör det, ramlar ner och gör sig illa och säger upp bekantskapen med klättring för all framtid.

Jag tycker ändå att hon är jätteduktig, speciellt för att vara helt grön.

Ska blocket bort del 2

2012-02-24T10:22:00.002+01:00

I ett tidigare inlägg utlyste jag en omröstning huruvida en lös sten mitt i en projektlinje skulle tas bort.
Innan det hanns med att fatta ngt beslut sände Christer Jansson linjen och skapade "Skogens konung 7b".
Stenen fick alltså vara kvar.

Nu har en liknande situation uppstått fast tvärtom.
På min projektlinje med arbetsnamnet "Linjen john sa var omöjlig" har jag lyckats dra loss startjuggen och kvar är bara en crimp så liten att det är osäkert om linjen går att göra.

Vad som är kvar för vänsterhanden

Greppet

Jag har inte för vana att limma grejer men tanken slog mig ändå: Lite pl400 så är linjen som ny.
Det känns dock inte som om jag ska ensam om detta svåra beslut. Det färdiga problemet kommer bli väldigt, väldigt coolt så det känns som om andra kanske bör få uttala sig.
Rösta Här så går jag helt enkelt efter majoritetens vilja.

//Chrille

2012-02-21T19:50:00.000+01:00

Christer har gått igenom ett par olika faser i sin kritik att jag inte gör något med massa tråkig video som vi fick ifrån La Pedriza, Escorial med mera. Första fasen var "det ser bra ut, lägg ut det", andra fasen var "faan du är ju precis som Magnus", tredje fasen var "Nu ignorerar jag dig din lata fan" och den sista fasen är att han minsann visar att man kan lägga ut hur mycket film som helst hur snabbt som helst.

Och det verkar faktiskt fungera, fas fyra alltså. Här är den första delen ifrån en resa i Spanien, som innehöll betydligt mer argumentation, mat och vin än klättring.

in spain del 1 from Andreas Spångberg on Vimeo.

Vinteräventyr

2012-02-18T20:29:00.000+01:00

Egentligen skulle vi köra på K2 men jag blev på fredagen assugen på att köra ute. I fredags var det för mycket snö men jag borstade av några topouts inför lördagen i alla fall.

På lördagsmorgonen försökte jag övertyga några vilseledda individer om att det var coolare att köra ute än inne och att det säkert skulle vara snustorrt.
Det trodde inte dom.....Mesar!
Ja..Alltså, de hade ju helt rätt, det var skitblött, men ändå.

Det var bara Andreas som vågade ge sig ut i skogen med mig och man kan väl ifrågasätta varför vi fortsatte ut i skogen när parkeringen såg ut så här.

Snö

Hursdomhelst, vi brände och borstade och Andreas kunde i alla fall flashFA:a en typ 6b som jag fick slita som fan för att repetera.
Sen var Andreas trött och gjorde ett par lama försök på ett annat projekt men det som verkligen lockade var de Goda burgarna på E4-baren där de tydligen maler köttet själva.

Jag hann med ett par försök på ett av UFC-projekten men kom exakt lika långt som jag gjort tidigare.
Jaja, det var skönt att komma ut lite.

// Chrille

El Cogul

2012-02-16T21:49:00.000+01:00

När John stärkt av sina megadoser läkemedel kände sig så pass stark att han kunde ta sig ur sängen var det drags att dra mot El Cogul.
Av någon anledning har jag sedan tidigare bestämt mig för att stället skulle bestå av små fula sittstarter och inte mycket annat. Efter att ha kollat lite filmer och på inrådan av vår gode vän Carles hade vi bestämt oss för att ändå ge området en chans.

Carles hade sagt att El Cogul ofta är för varmt och luktar grisgödsel men att sandstenen är topnotch.
Vi måste ha kommit i rätt tid på året för nån gris luktade det inte och temperaturen var Fantastisk,
Sol varje dag men precis så kallt att man inte ville slänga tischan. Varierande sorters problem av hög kvalitet i kombination med en grym setting tycker jag gör att Cogul förtjänar ett högt betyg.
De allra bästa problemen kräver dock att man är bättre än mig på brant klättring.

Brant

Överhuvudtaget hade jag det väldigt bra i El Cogul och det finns massor av grejer jag skulle viljas komma tillbaka till.
Det enda smolket i glädjebägaren är att koncentrationen block kunde varit större. Efter ett par timmar på samma spot var man helt enkelt tvungen att flytta på sig men det känns ändå som en bagatell.
Ska man hit gäller dock vintern. Jag kan tänka mig att det är omöjligt att köra här typ April-Oktober
Allt är sydvänt och solen värmer som fan. Sönt när det är minus i skuggan men inte annars.

Film från första Coguldagen då John fortfarande var för svag för att klättra.

// Chrille

San joan de villatorada

2012-02-14T20:45:00.000+01:00

Spanienresa fortsättning............

När jag hämtat upp John styrde vi kosan mot Manresa där san joan-boulderingen skulle vara.
E-bloc som är en ganska dassig förare har ändå tyskt exemplariska vägbeskrivningar och vi hittade ganska lätt förutom att vi parkade på fel ställe och fick gå rätt långt.
Tack och lov fick vi lift med en snubbe som skulle upp till området dock inte för att klättra utan cykla.

San joan de villatorrada är ett idylliskt ställe med fin miljö och jättsnygga block. Tyvärr är själva bergarten, (typ sandstenskonglomerat) ond och elak mot fingrarna. Det finns heller inte jättemånga block så ett par tre dagar på en resa är nog max vad man vill spendera här.

Elak sten

Vi hade ändå skoj ett par timmar men lyckades inte göra den 7a+:en som vi verkligen blev sugna på.

Jag kan fortfarande inte videoediteringsprogrammet. Ljudet märkte jag t.ex. är åt helvete men jag jobbar på det så det blir nog bättre och bättre för varje film som kommer.

Utmattade drog vi hem och John bestämde sig för att bli jättesjuk.
Nästa morgon var John ett vrak,I I min godhet gick jag till apoteket och skaffade dunderstarka halstabletter och spanska ipren på 600mg åt honom.
Eftersom jag vet hur john är så delgav jag honom med stor bestämdhet apotekarens förhållningsorder:
5 timmar mellan halstablettsintag och max 1200 mg ipren per dag.
John utgick så klart ifrån att jag överdrivit och tryckte i sig 3600 mg ibuprofen och 10 tabletter av halsguckan. När vi googlat grejerna och John förstod sitt error uttalande han det som skulle bli temat för resan: "Jag kunde aldrig tänka mig att det kunde gå så här" .

Eftersom han blev drogad men ändå inte kände sig bättre och apotekaren utlovat antibiotika tjackade vi det också.

Med stränga förhållningsorder bäddade jag så ner John och drog till San joan ett par timmar.

UFC- Månadsavstämning

2012-02-10T14:20:00.020+01:00

För en månad sen startade UFC d.v.s. Ultimate Fucking Challenge där Jag, Andreas och John tävlar om att sända flest projekt på 6 månader. Projekten är tio till antalet och går gradmäsigt mellan 7a+ till 7c+. Priset är en fläskig middag och kruxet är om ingen lyckas sända något problem innan 1:a Juli.
Då får Ali middagen.
Så låt oss syna ställningen so far:

Deltagare                                                             Antal bestigna projekt

Chrille                                                                   0
John p                                                                    0
Andreas                                                                 0

Ali ligger i vinnarhålet.

//Chrille

Hälsning från Spanien

2012-02-09T22:22:00.001+01:00

Jag lyckade alltså ta mig iväg från den hemska vinterkylan i Sverige.
Ni som är kvar i Sverige blir nog inte överraskade om jag säger att den 22-gradiga kyla som drabbade mig när jag gått upp och skulle till flyget på söndagsmorgonen knappast gjorde något för att hålla mig fast hemma.

Några timmar buss och Ryan Air senare var jag beredd att möta värmen och i min hyrbil cruisa i kvällssolen mot klättringen......

Det som mötte mig var detta.

Vafan? Snögubbar i Katalonien?
Missmod, uppgivenhet, vrede och en uppsjö andra känslor drabbade min stackars härjade ´själ men jag bestämde mig ändå för att se morgondagen an.
Det var också ganska bra nästa dag. Visserligen minusgrader i skuggan men skönt i solen.

John skulle flyga in från England någon gång efter lunch så jag passade på att ta en snabbsession i Savassona där jag varit förut och som jag gillar skarpt. Jag var sugen på en 6c som vi aldrig provade förra gången.

Här kommer en liten förjävlig film från första delen av första dagen. Fördjävlig är den eftersom jag har ett nytt klipp-program som jag inte vet hur det funkar och en för långsam laptop.
Skitsamma, här är den.

Jaha. dags att hämta john som hade lyckats hamna på rätt tåg.

John innan han blir halssjuk.

Nya galenskaper och kort varsel

2012-01-31T14:08:00.000+01:00

John o Ola har varit ute och larvat sig igen. John kan inte klättra på riktigt efter en skada så förra veckan lekte han skridsko o isklättring, den här veckan blev det aidkravling.

Kravling de luxe

Här är det inte "Less is more" som gäller.

Vad gäller Johns skada kom den till genom att han skulle testa ett problem som Simon visade nån specialbeta till. Det gick inte bra. De senaste veckorna har varit en kamp mot tiden för att bli frisk inför den stundande England-Barca-USA resan.
John har testa det mesta, från allt vintersportstjafs till naprapater och konstiga rehabprogram.

Just ja....Simon låter hälsa att det är ju synd att John har ont..Men han har fortfarande inte klarat problemet ifråga!

Vad gäller det här med kamp mot tiden. Jag ska till Barca på söndag och har tre saker som måste fixas innan dess.

1. Skor
Jag tjackade ett par fiveten Blanco nyligen och följde min idiotiska trend sen tio år tillbaka.
Trenden ifråga går ut på det helt sjukliga beteendet att vara fast besluten att köpa rymliga, bekväma dojor men ändå komma hem med ett par som är minst en storlek för liten.
Jag har just nu en plan som går ut på att bada med pjucken på varje dag och däremellan fylla ut dem med tidningspapper för att töja så mycket det går. Och hålla tummarna.

2. Fingertoppar
Min plan var att klättra utomhus så mycket som möjligt för att härda tipsen men vädret har ställt vissa hinder i vägen. Just nu testar jag att sandpappra fingrarna eftersom jag inte tycker att inomhus sliter riktigt rätt.
Har ngn läsare kanske ett tips på topphärdning?
.

Hudvård?

3 Allmän klätterform
Det tredje och mest intressanta felet i min klätteruppladdning är att jag egentligen aldrig lyckats matcha begreppen Bra form/Klätterresa. Då menar alltså ALDRIG. Jag satt och räknade ihop att jag varit utomlands typ 12 ggr på specifika klätterresor men har varje gång fått se mig själv vara asdålig i början och okej när det är dags att åka hem.
Jag lyckas alltid ha haft ett uppehåll, varit sjuk/skadad eller valfritt annat larv innan jag åker.
Så också denna gång, jobb, väder, förkylning har sabbat allt.
Jag har dock 1 alt. 2 pass på mig att bli urstark. typ......

//Chrille

Sommartider 2

2012-01-26T19:28:00.000+01:00

Jonna. (Äldsta dottern) kom ut med sin pojkvän Emil också. Det visade sig att han klättrat en del på K2 så då tog vi såklart med honom ut i skogen för en taste of the real stuff.

Här är Emil på sitt livs första utomhusklättring.

// Chrille

Sommartider

2012-01-26T19:24:00.000+01:00

Just när man tittat ut genom fönstret och med tårfylld röst förbannat vintern och dess vedermödor hittar man lite bilder från den ljuvliga sommar som ännu dröjer sig kvar i minnet.
Just dessa är från en helg när John o Maria hälsade på när vi var på Heby.

Bad i stenbrottet

Hopp i stenbrottet

Kosten är viktig om man skall orka klättra

Jag på nån slags sittstart

John på nån slags sittstart

//Chrille

Att packa lätt.

2012-01-25T18:17:00.000+01:00

John har tänkt sig att vara ledig o klättra en månad på olika ställen.
Eftersom första resan går med Ryan Air finns automatiskt en begränsning i hur mycket packning det går att ta med sig.
John gnuggar geniknölarna och funderar på att skippa tältet och har uppfunnt bivvipadden

//Chrille

Drömmen om Kjerag

2012-01-25T01:24:00.000+01:00

Drömmen om Kjerag

En dröm är bara en dröm tills det att den förverkligats. Drömmen att klättra leden Hoka hey på Kjerag har jag haft sen det att den friades i slutet på 90-talet, då jag var i Nissedal och klättrade lite längre leder för första gången. Men det har aldrig riktigt funnits tid eller engagemang från min sida att ta tag i det.

Jag sitter hemma hos min goda vän Martin och vi tittar sorgset på vädret som visar regn och åter regn över Rogaland i Norge. Martin menar att han inte vill spendera fler resor i Norge med regn och är vis av erfarenhet. Jag är inte riktigt lika vis utan ser jag att det är ett stort regnmoln över en plats så tänker jag helt sonika att meteorologerna har fel, så jag propsar på att vi ska åka. Men det slutar i alla fall med att vi bestämmer oss för att kolla vädret på morgonen.

På morgonen så har väderprognosen förändrats, söndag och måndag ska det vara en lite lucka i vädret. Glädjen och nervositeten inom mig stiger. Ett par timmar senare är vi iväg, vi sitter i bilen och pratar om upplägget inför klättringen, vad vi ska ha med om vi ska stanna en natt på berget osv. Tillslut så har vi en plan som ser ut enligt följande. Lördagen ska bestå av lite rekning hur vi tar oss ut och klättringen ska ske söndag alt. söndag och måndag.

Kl. 11:00 på lördagen står vi vid vad vi tror är rampen upp till insteget på Hoka hey. Vi kämpar oss frenetiskt upp bland grästuvor och mer eller mindre läskiga passager med ett mantra i huvudet som lyder ”leden börjar i det mittersta av tre dieder” tack Hanna! Så vi kämpar vidare tillslut är vi tvungna att knyta in oss för gräsklättringen blir lite för spännande. Tillslut står vi vid insteget som är ett vattenfall, vi ser en alternativ väg upp så vi kör eller rättare sagt jag rackar på och börjar stånga mig upp, tar mig upp i ett genomblött litet dieder och vips så hänger jag i repet.

Fan helvetes jävla skit fan tänker jag högt för oss båda. Vår alternativa väg tar oss 60 meter upp vi en genomblöt arete till en travers utan vad jag skulle säga var några bra säkringar tillslut så gör jag stand hängandes i en slinga runt ett flak. Shit, tänker jag det där var en mycket hård 5- hmm, men det verkar ju vara rätt. Martin följer upp, när han tar på sig racket och kliver på så säger han bara det här ser inte ut som något lätt sva, i samma sekund försvinner molntäcket som svept in Kjerag. Skölden tornar upp sig ovanför oss och vi förstår. Vi är typ 300 meter fel på berget på väg upp för vad vi i efterhand kallar för Stockhomsbeta 60m R 6+. Musten går ur oss klocken tickar och tanken slår oss, vad fan gör vi nu!

Vi firar av och börjar ta oss ner, tillslut så står vi halvägs ner för gräsrampen och bestämmer oss för att göra en chansning. Vi tror nu att vi vet var leden börjar så vi knyter in oss igen och börjar klättra upp till vad vi nu tror är insteget. Chansningen ger utdelning vi står framför Hoka heys insteg tillslut bara en 4 timmar senare. Klockan är strax efter fyra och vi är båda helt slut efter vår lilla felklättring. Inget känns riktigt bra vi har ingen aning om vad som väntar oss och om vi kommer hinna upp till någon vettig bivakhylla. Hade det varit två John som stod där hade de nog gått ner men nu stod Martin där och innan jag visste ordet av så var Martin iväg.

Nu börjar det 20 replängder klättring det mesta i 6:a-7:a registret .

De första replängderna är relativt lätta vi leder varannan och allt går relativt smärtfritt, men allt är lite lätt fuktigt så jammen sitter inte sådär perfekt som skulle vilja men det går.

Huvudvärken börjar komma smygandes och vi vet nog båda två att vi inte har tillräckligt med vatten med oss så vi slösar inte. Sakta men säkert tar vi oss upp, vi har en plan som är att vi ska klättra hela vägen tills de att de svårare repländerna tar vid, men tiden tickar och ljuset försvinner sakta och mörkrets intåg närmar sig. Då jag rackar på inför pitch 7 7- så är det nästan mörkt men forfarande 4 replängder kvar till vad vi tror är bivakhyllan så vi är båda lite stressade men jag ger mig i alla fall iväg på RL 7 som är brant och känslig och lång.

Tillslut kommer jag upp till standplats som visar sig vara en någorlunda stor hylla. Leendet letar sig snabbt fram och jag tar ett varv runt blocket och skriker till Martin, - Säkring klar! Nu är det nästan mörkt och Martin kommer upp precis innan det är dags att ta fram pannlampan. När dimman dragit in och ljuset är helt borta så sitter vi tätt tillsammans på våra rep som vi broderligt slingrat ut som liggunderlag. Vi tittar på varandra och ler medans vi äter varsin makrillskonserv och delar på det sista brödet och dricker sparsamt lite vatten. Jag är trött och känner att om jag vaknar upp imorgon och känner mig som jag gör nu så vet jag inte hur det här ska gå. Vi somnar ganska fort efter vår festmåltid och konstigt nog så sover vi, säkert fem timmar!

När klockan är 6 så ser jag solens strålar komma krypandes längs väggen, de får molnen att skingra sig och ett molnhav under oss visar sig, det känns som om vi befinner oss i vår egna lilla värld där inget ont kan nå oss. Vädret är på vår sida och vi har fått sova så krafterna har kommit tillbaka för oss båda och vi är snabbt iväg igen.

Det är några relativt lätta replängder för att nå upp till krux reporna som är två stycken 7+ efter varandra, lotten har hamnat på mig att leda första. Jag är lite nervös innan men jag känner mig stark och laddad efter lite nötter och några klunkar vatten. Så bär det iväg, det är bökigt och stökigt i början och en aningens desperat men det går bra, kruxet har jag förstått är ett litet tak men det går lättare än jag trodde och så vips är jag på stand. Martin kommer efter och fortsätter upp nästa pitch utan tillsynes några större problem.

Båda de här replängderna var de enda vi klättrade på Hoka Hey som var helt torra, ibland har man tur. De nästföljande inte lika så, jag är tvungen att dra mig förbi på nästa och lika så på följande. Men Martin han kan det där och då menar jag tekniken att klättra sprickor som är fyllda med en kletig och hal sörja som skulle kunna liknas med såpa. När han leder upp så ser jag hur han börjar kämpa i slutet så jag skriker ”–Martin visa vad Värmlands björnen går för!” Han stelnar till och tar sig förbi, jag var helt chanslös. När jag kommer upp så frågar jag hur i helvete gjorde du det där? Martin svarar med en kort förklaring att det hade o göra med hur man höll en hand torr alt en sko torr hela tiden.

Vi forsätter, tröttheten börjar göra sig påmind mina armar börjar krampa och fötterna värker, vattnet är slut och munnen är torr. Är det, det här jag verkligen har drömt om frågar jag mig själv ett par gånger? Replängd 18 som för det mesta är genomblöt är också det nu och i ärlighetens namn så är jag inte jätteledsen. Så vi aidar den första delen utav den och forsätter mot toppen. Någon timme senare står vi där högt upp på Kjerag utmattade men lyckliga och jag vet precis vad det är jag en gång drömde om.

Next generation

2012-01-23T21:55:00.000+01:00

Emmie (min yngsta dotter) bouldrade inne för första gången idag och var jätteduktig.

Hon gjorde flera blåa problem och tyckte väl det var skoj men ännu mer påtaglig än lyckan över att klara dem var ilskan och frustrationen när hon misslyckades.
Min grundinställnng är att det inte ska vara så viktigt hur det går utan att det är att vara mitt i i själva klättrandet som är grejen, Om det leder till att man kommer upp eller ej bör vara sekundärt.

Jag försökte förmedla denna filosofi men fick ett ilsket fräsande tillbaka: -" Jaha, är det därför du skriker och kastar grejer omkring dig i alla era filmer eller"?

Kanske ska tänka på mitt uppträdande?

Vet du vad fan du har gett dig in på?

2012-01-22T00:52:00.001+01:00

Det var Andreas mindre vältaliga kommentar efter att jag imorse gjort en kovändning när jag i veckor hävdat att det är omöjligt att klättra i det här skitvädret.
El toro stod på menyn enligt min nya plan och Andreas köpte planen tillslut, även om han meddelade att det var väl mycket "Hardcore".

För mig var det också ett tillfälle att testa min nya lilla kamera. Efter allt Gopro:ande var jag också sugen men eftersom jag alltid måste göra tvärtemot alla andra köpte jag en Contour istället.
Lite billigare och kanske lite sämre.
Up to the test.

Vid tolvtiden hade vi iförda dubbla underställ lyckats ta oss ut till blocket. John var dock bara med som support eftersom han gjort misstaget att försöka använda Simons beta på nåt problem. Det slutade såklart med att hans rygg är en enda stor muskelknut.

Det var kul att testa "El toro" men starten var aphård. Däremot var det inte så kallt och filmkvaliteten var väl okej.

Jag fick faktiskt blodad tand att åka ut i kylan o köra, kanske imorgon?
Nehej nu snöar det igen.....

Dock var det konstigt, upplösningen var riktigt bra innan jag vimeofierade filmen, sen blev den grynig, skumt

// chrille

Ännu en konstig isaktivitet.

2012-01-18T11:02:00.001+01:00

Jag tyckte John och Ola var konstiga som ägnade Sönd. o måndag åt skridskor och isklättring.
Igår blev jag dock så chockad att jag blev tvungen att ta ett jättevarmt bad.
Uppenbarligen har dessa två puckon satt på stighudar på sina skidor för att därefter KNATA upp för Hammarbybacken och sen åka ner.
FEM GÅNGER!!!!!

1. Det är kallt, jobbigt, och tråkigt att gå upp för H.backen

2. Lutningen på sagda backe är så liten att till och med jag som är urusel på att åka kommer på mig själv med att ha tråkigt och inte något att göra under själva nerfarten.???

Tråkigt upp, tråkigt ner.

ERGO: Galningar

Bild på en galning

Själv har jag bestämt mig för att det är omöjligt att vara kvar här tills det blir vår. Jag är assugen på att åka till Pedriza igen men Ryan börja inte flyga dit förrän i Mars...
Barcelona får det bli, typ 5:e febr.
Är det ngn som är sugen på att haka på är det bara att ta kontakt.

// Chrille

Nytt träningsprogram som inte inkluderar is.

2012-01-16T20:36:00.000+01:00

Det var Fifty fresh på K2 i fredags.
Småsnuvig och lullig av bärsen som John lyckats få loss på krita drabbades jag av svårartad men positiv chock när Maria krigade hem tredjeplatsen och i en attack av välvilja skänkte mig priset som var ett träningskort på ovan nämnda etablissemang.

Tack Maria

Eftersom jag hävt ur mig allsköns magsyrliga kommentarer gällande prisbilden på klättergym var det såklart en glädjande överraskning.
Jag har under alla år aldrig lyckats köra inne mer än kanske tre gånger utan att ledsna och har därför aldrig fått se om det kanske kan ge lite pulver som Påhlman brukar hävda.

Jag har under helgen konstruerat ett fantastiskt träningsprogram och det skall bli skoj att se resultatet.
Kanske jag till och med lättar på lädret och köper ett kort om det går bra.

På en helt annan plats tränade John och Ola på sitt alldeles egna vis.
Det verkar som om de har tagit vintern till sitt hjärta...Igår åkte de långfärdsskridskor????
Och idag var de och isklättrade i Tyresö. Eller isklättrade förresten....Det var tydligen inte ens så mycket is att det gick få in en skruv men de körde på ändå. Galningar.

//Chrille

Bouldrare tre börjar med UFC

2012-01-10T22:24:00.000+01:00

Ja alltså, det är inte ultimate fighter vi snackar om här.
Istället är det den första "Ultimate F**ck´n Challenge" som är på tapeten.
Den här upplagan har tre deltagare: Jag själv, Andreas "Raging bull" Spångberg och John "Irrbeta" Påhlman.
Utmaningen består av tio halvdemokratiskt utsedda projekt som ingen av deltagarna tidigare bestigit.
Vinnare av tävlingen blir den som på ett godtagbart vis bestigit fem av linjerna, alternativt om ingen lyckats med detta innan 1:a juli i år gäller flest gjorda problem och därefter svårighetsgrad på gjorda problem.
Vinnaren erhåller middag och dricka på typ valfritt ställe bekostat av de andra två. Skulle vi vara så värdelösa att ingen kommit upp för ett enda projekt bjuder vi Ali istället.

Problemen ifråga är.

Den ogjorda sittstarten till "Vatos locos" på Latinoblocket. Förmodad grad 7b

El toro 7c? i bromma

Uno x i Ågesta 7c+

Feersum enjin i Ågesta 7c+

Armstrong 7c+ i Nockeby

Projekten till vänster och höger om areten i trehörningen. Förmodad grad på båda 7b+

Hövding 7b på Campusblocket

Skogens konung 7b i trehörningen

Sen kräver Andreas att få ha med "Nockeby Driveby" också. Så okej då. Men det blir fan ingen bild på den.
Jag förstår ju att ni också blir sugna men ni får tyvärr deltaga utom tävlan denna gång.
Vem som kommer vinna? Ja John är ju rent meritmässigt den deltagare som ger klart lägst odds men han har ju så oerhört svårt att behålla fokus på någonting längre än 14 sekunder.
Vi får se, risken finns ju att vi sitter och finbjuder Ali ngn gång i sommar.

Chrille

Snuvhelvete, huskurer och Andreas kamp mot klockan.

2012-01-05T23:10:00.001+01:00

Snuuva, ont i halsen och ett aldrig sinande slemharklingshelvete. Det har varit min verklighet de sista tio dagarna.
Orsaken ? Jo, jag utmanade virusdemonerna genom att strax innan Jul smäda Andreas o John som varit sjuka hela hösten med ungefär orden: "Jaha, är ni inte friska än, ja det verkar som om jag aldrig blir sjuk längre"...........

KABRAAAK sa det bara, och så hade jag åkt på jordens värsta förkylning som dessutom visade sig vara segare än sjäva de slemkakor jag hostar upp på morgonen.
Jag hade bestämt mig för att bli frisk snabbt och har under veckan provat:
Tugga råa vitlöksklyftor, gurgelvatten av olika styrkor, citron/honung vatten, gurgla med saltlösning, C-vitaminchock, blåbärssoppa, grekiska halstabletter, antiinfammatoriska piller och alla möjliga sorters hostmedecin men absolut inget har hjälpt.

Ett och annat.

Det var alltså med de förutsättningarna jag följde med Andreas till Trehörningen för att hinna köra lite innan snön skulle slå till. Det visade sig ganska snabbt att min fysik var helt förstörd. Den korta anmarschen fick mig att se ut så här.

Frisk? NEJ

För Andreas del tyckte jag ändå att det verkade lovande eftersom det mesta verkade vara torrt.
Andreas lät dock som vanligt: "Det är ganska fuktigt ute idag va?"

Han försökte ändå med i alla fall ett visst mått av entusiasm och hann misslyckas på ett par schyssta projekt.
Andreas blev jättesur men jag försökte lugna honom med att han ju hade kvar problemen nu och att han förmodligen ändå gjort lite framsteg. Andreas var måttligt förtjust över min retorik men höll god min medan vi hostandes i det tilltagande snöfallet började stappla hemåt under ljuvligt smågnabbande:

Andreas - "Det här var absolut det värsta som kunde hända". Syftandes på snöfallet.

Jag - " Vore det inte värre med ett meteorregn eller ett utbrott av Ebola"

Andreas - " Vadå, Jag sa det värsta VÄDRET."

Jag - "Nehej"

Andreas - "Johohoidå"

O.s.v..... O.s.v.......

Andreas försöker på Projektet "Dagmar"

Andreas är stark på "Linjen som John säger är omöjlig."-projektet

Andreas, lite svagare på samma linje.

Nu tjafsar den här javla uppkopplingen så inlägget blev askonstigt.
Jag lägger in ett par bilder till sen...

Chrille

Noll blev ett blev två andra...

2012-01-04T11:34:00.001+01:00

Forum alltså.

Bloxc har ju varit det mer eller mindre allenarådande under några år.
Pg. av lite för risig närvaro av Admin kunde ryska spam o allmän letargi långsamt sänka forumet i dyn tills det plötsligt inte funkade alls.

Jag tycker att forum är skoj, så jag fixade till ett improviserat forum som skulle täcka Svensk bouldering.
Med tanke på att den här bloggen heter boulderingsthlm tyckte jag att något i samma linje var kul och alltså fick forumet heta "boulderingsvea".
Tyvärr ledde namnet många in på dylika associationsbanor.

Bland annat detta gjorde väl att forumet inte riktigt tog fart och när Mankan sa att www.bloxc.com var tillbaka, snabbare än någönsin och med en mer närvarande management, tyckte jag att boulderingsvea fyllt sin funktion under tiden och begraver det.

Döm om min förvåning när jag ser på nyårsdagen att en ny stolt klättersida gjort entre.
En totalplattform, www.stockholmsklättring.se med forumfunktion...
Finns det då plats för två forum sida vid sida?
Vet inte alls, vi får väl se tiden an.Det kan ju vara så att de ansvariga på "Gym"-sidan vill hålla en städad profil så att "Skitsnacket" behöver en annan dansbana.
Vad gäller Stockholmsklättring så ser det ju bra ut. Nyckeln till om det blir riktigt bra eller ej tror jag beror på om grundarna d.v.s. de tre Stockholmsgymmen kan hålla ren företagspropaganda ur bilden så att man slipper se sidan som en marknadsförinsgrej.
En strategi för att involvera resten av Sverige tror jag också är bra, det gnällde jag på Magnus om vad gällde Bloxc också. Det känns inte som om det finns ngn anledning att begränsa en sida till ett så litet område som Sthlm.

Utvecklingen blir spännande.

//Christer

Coincidence? You decide

2012-01-02T23:07:00.000+01:00

Radiating Light of God - Tower of Monastery in El Escorial

My Name Is God - Fuck You!

El Peine, Zarzalejo

2011-12-29T05:00:00.003+01:00

Christer klättrar riktigt bra problem.

Bouldering sthlm är som vanligt en vuxen förebild för unga atleter; vart hittar man annars bouldering med två pads för mycket och aktiv spot på perfekta landningar.

Fisk i Spanien

2011-12-28T13:38:00.002+01:00

Nähä, så ni ville inte ha firren som rubrikbild?
Då får ni den här istället.

Fisken fick jag in i Spanien en av de tre gånger vi inte förstod vad det stod på menyn och chansade istället.

De andra gångerna blev det blodkorv och någonting som vi en lång stund trodde var grispung.

Alltsomoftast såg vi ut såhär när våra beställningar kom in. Det bästa är helt klart att hålla sig till de tapas som serveras till bärsen.

En förvånad John

John o Andreas favorit.

Oftast lyckades vi få hjälp av någon snäll själ med beställningarna men det gick på tok ibland ändå. Skogen hade varit samma problem eftersom alla nättopos är på Spanska.
Tack och lov fick vi hjälp med guidning av Marley och hans husse Carles.

Carles på "Bosque Amigas"

Marley

Jag längtar tillbaka.

// Chrille

Los guerreros, La Predriza

2011-12-27T05:00:00.003+01:00

How many climbers does it take to climb a boulder problem?

102. One visionary to do the First Ascent, 100 brave and humbles to try to downgrade it and one arrogant bastard to create a website with incorrect statistics about it.

//Andreas

Dagmar the destroyer

2011-12-26T18:57:00.001+01:00

Jag hade bestämt mig för att göra lite projekt i trehörningen på annandagen eftersom vädret lovade att bli super. Allting verkade upplagt för en härlig sändardag.

När jag vaknade vid tiotiden upptäckte jag till min förtvivlan att någon under natten måste ha injicerat konstiga ämnen i mina blodådror... Jag var torr i munnen, hade huvudvärk och konstiga hallucnogena minnen rörandes bärs och Restaurang Malmen.
Till råga på allt hade jag ont i halsen, Andreas fejkade förkynling och vägrade följa med och Ali ville hellre köra marklyft.
Eftersom John och precis alla andra klättrare är bortresta skulle jag alltså bli tvungen att köra själv..bläää!

Jag släpade mig ändå iväg och såg att en storm som tydligen kallade sig "Dagmar" hade besökt Sthlm under natten. Tur att jag byggt mitt presenningstak så stadigt över projekten....

Ruinerna av ett stolt byggprojekt.

"Jävla Dagmar"
Hon hade formligen slitit mitt tak i stycken, tack och lov var det torrt ändå men det kändes lite sorgligt att plocka ned alltihop.

Varmt och skönt var det i alla fall, 7 grader och sol, i slutet av december. Helt knäppt.

Hur vanligt är det att så här års hitta helt fina, plockbara kantareller?

Kantareller

Ja det var väl dags att prestera också jag hade tänkt börja med en liten uppvärmninsnytur innan jag gick på de svårare grejerna men det gick som det brukar.

Imorgon, då jävlar.

//Chrille

Rumpchock i Heby

2011-12-25T05:00:00.000+01:00

Fa-Chrille bjuder på Rumpchock under Hebysession.

//Andreas

Från glädje till total förödelse!

2011-12-23T05:00:00.008+01:00

La Pedriza kan vara det vassaste boulderområdet på jorden, och då pratar vi alltså inte enbart om problemens kvalitet utan även dess karaktär.

//Andreas

Mission accomplished

2011-12-21T14:55:00.000+01:00

Nu är det bara att köra.

Hopefully this will keep the rock dry.

Psykkrig med sloper inför ödesmove

2011-12-21T05:00:00.006+01:00

Problemet till höger om Mundo Feliz blocket, Zarzalejo.

//Andreas

Improvise, adapt & overcome

2011-12-19T16:18:00.000+01:00

If you´re in real need of a boulderingfix, just aching to get to work on your project, and that said project is happening to look like this:

Then what do you do?

To be continued tomorrow........

// Chrille

P.s.
Och varför var det här på Engelska?
Det vete fan.
D.s.

La Chapa Verde, La Pedriza

2011-12-19T05:00:00.001+01:00

What does a dentist do on a high ball? He braces himself.

//Andreas

Blowing in the wind, Escorial

2011-12-17T05:00:00.001+01:00

Coolt problem i Escorial med lite extra nerv genom risken för att ramla ner för slänten vid ett fall.

//Andreas

Jajamänsan.

2011-12-16T20:47:00.001+01:00

Väderleksrapporten för helgen var hemsk.
Regn, regn, regn och lite snö.

Jag var verkligen inställd på att klättra på fredagen men det såg mörkt ut.
Den enda lilla ljusglimten var en eventuell glugg i molntäcket vid lunch.
Faktiskt lättade vädret upp lite grann vid ett och det var nu jag lyckönskade mig själv till att i torsdags dragit en presenning över det lilla projektet jag jobbar på.

Fullständigt sinnessjuk som man är kastade jag mig i bilen för att hinna ut innan det började regna igen.
Klafsandes genom lera och dyblött ris höll jag tummarna för att presseningen skulle hålla sin del av avtalet så det var väl inte med den varmaste av känslor jag vid ankomsten till klippan i grådassigt skymningsljus fick se pressen nedblåst vid sidan av väggen.

Bissart nog måste väggen ha legat i skydd för regnet på något vis för väggen var typ torr......
Kunde turen ha vänt och detta vara kvällen när linjen skulle gå ner.
Fem minuters prepp och både jag och linjen var ready to go.
Mörkret var nära men jag hade Dewaltlampan och den lilla cykellampan jag nyligen tjackat på XXL.
Det kändes lite spännande att få se vad den gick för också.

Sending time......

// Chrille

Raserad världsbild

2011-12-15T05:00:00.007+01:00

Problemet som fick Christer att inse att han faktiskt gillar sin anti-stil: sittstart, överhäng och slopers. Kommer senden av Tre bärs eller Piratfylla till helgen?

Jag har för övrigt inte brutit av Christers vänstra fot och tejpat fast den i en konstig vinkel, den bara är så.

//Andreas

Där satt den!

2011-12-13T05:00:00.003+01:00

//Andreas

Små droppar

2011-12-11T05:00:00.011+01:00

John ser till sin förfäran att slopern är täckt av regndroppar, han skickar ändå.

//Andreas

Ögonblicket...

2011-12-09T05:00:00.017+01:00

Christer på coolt problem. Zarzalejo, Spanien.

...då vi misstänker att namnet på det nya forumet började ta form.

// Andreas

Förtydligande: ja, det är humor.

Regnhelvete räddas av pärla

2011-12-07T05:00:00.010+01:00

African Herbsmen, Ålandsdal

Eftersom det var soligt och torrt i Stockholm i Söndags bestämde vi oss för att åka till Heby och kolla in regnet. Snabbt drog vi oss neråt Uppsala, skymtade något från vägen och hamnade i Ålandsdal. Väl där upptäcktes ett av Uppsalas bästa problem, åk dit om du som vi lyckats missa det.

4 timmars bilresa, 30 minuters klättring.

//Andreas

Sökandet efter en ascent och en bra kameravinkel.

2011-12-05T21:04:00.000+01:00

Jag kom plötsligt på att jag efter Spanienresan för snart två månader sedan trots flera klättertillfällen inte kommit upp för någonting.
Ja, en jättefin slabnytur och en 6a travers har jag gjort men i övrigt ingenting.
Normalt sett är inte själva bestigningen nödvändigtvis det viktigaste för mig. Ofta är det lika viktigt att hitta en linje och njutbart att jobba på problemet, men när man inte kommit upp för något på ett tag kan frustrationen bli enormt påtaglig.

Jag har försökt på en fin sittstart som John har gjort: "Tre bärs eller piratfylla" 7a.
Hittils har jag inte kommit upp och mellan varje försök lyckas jag med bedriften att glömma bort all fotbeta och får ägna de bästa försöken till att nå min tidigare highpoint....
Ungefär så här...

// Chrille

Zarzalejo

2011-12-04T19:12:00.002+01:00

A belly full of jelly....

Lätt men rolig spricka i Zarzalejo. John tyckte självklart att den skulle varit 500 meter lång.

// Andreas

Diesel, Ålsten

2011-12-03T09:24:00.001+01:00

Bildserien "Fin bild..." fortsätter...

After work, Ålsten

2011-12-01T21:35:00.002+01:00

Frontmaster Front

2011-11-28T22:22:00.003+01:00

Showing how it's done, frontastic style!

Blöt torsdagssession

2011-11-25T09:04:00.000+01:00

Torsdag lunch

Snabbvisit i Trehörningen för utvärdering gällande kvällens lampsession.

Resultat

Crispy dry with the ultrastick.

Torsdag Klockan 20.00

Blött äckelhelvete och två bouldervänner, varav en är trött och neggo och den andra är trött och bitchig.

Resultat

Inga sends (av mig) och inga bilder.

Uäähhh, fota inte, klättra istället. Klättra inte där, du måste göra så här.

Kommentarer som haglar från sura veklingar gör inga underverk vare sig för sändar eller fotarlusten.

Kvällens bildskörd.

Ni får nog fråga snällt om ni ska med nästa gång.
But i still love ya.

//Chrille

Kvintruppla krux och en knubbis i duggregn.

2011-11-18T21:15:00.001+01:00

Ja så var det då fredag.
Väderleksrapporten hotade med att det grymma soliga höstvädret som lyst på oss när vi slösat bort veckan med att jobba skulle förbytas i regn under kvällen.

Raskt bestämde vi oss för att kasta oss ut i skogen efter lunch för att åtminstone hinna göra en fyra, fem nyturer.

Hasse ringde precis innan vi skulle dra och vi mötte upp den långe trevlige mannen precis som ett "härligt" duggregn började strila.

Vi bestämde oss för att åka ut ändå och se vad som hände. I skogen var det faktiskt torrt men märkligt nog mörkt trots att klockan var typ ett.

Färgglada borstarkillar.

-"Inga lampor, Jafafan vi kör väl så gott det går".
Som vanligt började vi på det svåraste och försökte ta oss upp för "Skogens konung". Det gick halvbra men jag lyckades komma ett move till jämfört med tidigare highpoint så jag är nöjd. John däremot var skitsur eftersom hans första försök såg "Flashartat" ut men sen hände inte så mycket mer.
Skogens konung är ett svårt problem. Inte bara för graden utan också för att mittenpartiet, där det svårighetsmässiga kruxet ligger, bär på fem direkt på varandra följande kruxmove som är ungefär lika hårda. Missar man på en är det godnatt. Jag är inne på det tredje i nuläget så det känns som om det fortfarande är lite uppförsbacke.

Krux nummer ett

John försöker gå förbi krux nummer två

Nedtagna på jorden å det bestämdaste knallade vi iväg till en av torsdagens borstningsväggar och försökte på några coola grejer. Länge såg det ut som om Hasses 5+ "Knubbis" skulle bli dagens enda nytur men i dagens sista skälvande minuter kravlade jag mig upp för sittstartsslabben "Världens coolaste grepp" 6a+ som kanske inte hade världens allra coolaste grepp men ändå riktigt, riktigt tuffa.

John försöker utan framgång på "Knubbis"

Sen var det dags, klockan var halv fyra och barn skulle hämtas och kundbesök utföras.
Jag längtar tillbaka för att sända de linjer som stod emot, det finns mycket schysst vid trehörningen.

Bra och dåliga farsdagspresenter.

2011-11-17T21:48:00.000+01:00

Det här var en bra.
Nu jävlar Espana.

// Chrille

Äääntligen

2011-11-17T21:44:00.001+01:00

På nåt makalöst sätt fick jag ut John och borsta inför fredagens utomhussession.
Jag vet inte om det är en generations eller personlighetsfråga men John tillhör den kategori människor som vill ha "omedelbar utdelning på investerad tid".
Alltså: att borsta och ha tråkigt idag för att få fram en fin linje till sedan, går bort totalt för det är ju inte roligt just NU.

Hursomhelst, idag hade jag på ngt sätt fått ut honom i skogen och under en intensiv timme borstade vi fram en sju -åtta fina grejer att testa.

John borstar??????

Allting var frid och fröjd och jag njöt av det härliga vädret och linjerna som uppenbarade sig.
Men plötsligt!
...............Kom Påhlman på att COD Modern warfare 3 hade kommit ut. och så var allt som vanligt igen.

Som vanligt

Till slut lyckades jag med hjälp av vinch och bräckjärn slita bort honom för att köra lite på innegym och eventuellt få ngt nyp i nyporna till fredagen. Det gick sådär... men vi mötte i alla fall Andreas som var glad och trevlig.

Stark, glad och rutig.

På fredag ska det fan sändas!

//Chrille

Ingår verkligen Coca cola i stenåldersdiet?

2011-11-13T17:30:00.001+01:00

Ja det är en av de två frågor som kräver sitt svar efter gårdagen. Den första var ju vad som krävdes för att sända fetlinjeprojektet?
Det visade sig att frågan var ganska lättbesvarad. Det räckte med att Ludde
hade med sig en topptrimmad Chrille Jansson som var på finbesök ifrån Långbortistan.
Det räckte med lite uppvärmning, en nedfirning med medföljande okulärbesiktning av linjen för att doktorn skulle kunna skriva ut rätt recept och avverka patienten på det smidigaste av vis.
Det fanns bara ett problem....Frågan var ju vad som krävdes för att JAG skulle sända linjen....

Ludde briljerar på "Janssons travers" 6a

Inspektionshäng

Chrille är verkligen...

Jansson-Skogens konung

C.J behövde inte särskilt många försök för att sända och döpte efter lite vånda den mäktiga linjen till "Skogens konung" och den höll typ 7b.
Själv lyckades jag åtminstone göra ett move till .
I vanliga fall har jag problem att motivera mig till repetition när F:A.n väl är claimad. Den här linjen blir det dock inga problem med motivationen, den här skaaa jag göra.

Tack vare Luddes eminenta stortelefonfilmning kan vi beskåda härligheten.

Ludde då?
Jo han sände traversen hur lätt som helst men gjorde inte många försök på projektet. Jag misstänker att han inte ville förnedra mig med den form som hans stenåldersdiet begåvat honom med.
Men...... ingår verkligen Cola?

//Chrille

Lampsession

2011-11-12T17:49:00.001+01:00

Andreas och jag hade gett oss fan på att vi skulle ut och köra i torsdags. Det var mörkt, kallt och jag var astrött och hade jag varit ensam hade jag nog skitit i det men eftersom jag visste att Spångis var på väg var det bara att bita ihop.

Strax efter åtta möttes vi någonstans i mörkret och begav oss rätt in i skogen. Den approach som i dagsljus tar typ 1 minut var nu trots pannlampor ett företag med livet som insats.

Efter diverse irrande och closeencounters med blöt skogsmateria stod vi dock vid den grymma väggen.

Det blev typ en och en halv timmes klättring i lampsken utan nån send men trots det kändes det jävligt bra att vi åkte ut. Kall sten under fingertopparna är som balsam för själen.
Så det var två trötta men leende killar som vid tiotiden satte sig i bilarna för hemfärd.

Frågan kvarstod dock. Vad skulle krävas för att sända fetlinjen?

Andreas är dynamisk

Kollar in fetlinjen i lampsken.

Har bouldersäsongen precis börjat eller tagit slut?

2011-11-12T12:34:00.000+01:00

Var på ICA och handlade, i ögonvrån såg jag något slag löpsedel berätta o vädret. Inte för att det brukar stämma sådär värst..men man kanske kan få en indikation om vad som väntar eller?

Finn fem fel, eller ett stort i alla fall.

Bonehill stulet.

2011-11-11T18:13:00.001+01:00

Den här bloggen skapades för typ ett år sedan för att promota vår Ågestaförare som vi just hade tryckt. Ett av områdena vi utvecklat och som beskrivs i föraren har fått det vackra namnet "Bone hill".

John i det riktiga" Bone hill".

Häromdagen hittade jag dock något ofattbart på nätet. Engelsmännen har plankat vårt områdesnamn.
Bonehill i Dartmoor, vilket larv.
Jädra plankarbritter.

Fult verkar det vara också.

Hur skulle det där kunna mäta sig med flakig gnejs som bara smular sönder ibland?

//Chrille

Ska blocket bort.

2011-11-10T14:01:00.000+01:00

Ikväll ska jag och Andreas försöka göra ett tokigt bra projekt.
Mitt i linjen sitter ett löst grepp.

Det går att rucka på men inte dra loss med händerna.
Det är oklart om greppet blir bättre eller sämre vid avlägsnande.
Risken är att man får stenen i skallen om den lossnar vid klättring.
Var med och bestäm om den blir kvar. Motivera gärna.

Gå till forum med röstning.

Film

2011-11-09T23:13:00.000+01:00

Surfade runt lite på Vimeo och hittade en grupp som uppdateras dagligen med boulderfilm från mer än de gamla vanliga områdena. mycket intressant.
Film
Kolla in.

Completing that circle

2011-11-07T20:16:00.000+01:00

Jaha, Pålle skulle tydligen köra systembräda.
Det blir man förmodligen skitstark av men jag har faan ingen lust med sånt.
Hinner nog inte knata till Koblocket idag. Det får bli ett försök på Johns och min tio år gamla projektlinje vid Trehörningen.

Kommer dit precis innan det blir mörkt och hinner precis borsta greppen, bli skitig och inse att linjen precis som vanligt är svårare än jag trott.

Egentligen är det lite knäppt: Jag föredrar alltså att stå i blötan och halvmörkret och slita på typ ett move istället för att träna inne i värmen och myset?
Ja jag gör väl det. Hur sjukt det än är så tycker jag just det här är så sjukt skoj. Att hitta en oklättrad sten, kolla vad som finns under mossan och försöka ta sig upp där formodligen ingen någonsin klättrat förut och se om man, move för move kommer på hur fan det ska gå till. Om jag kommer upp just den här gången eller nästa är inte heller så viktigt för mig, bara jag gör någon slags framsteg. Kanske lyckas hålla nyckelgreppet lite längre eller till och med komma ett move längre.

Trägen vinner...Hoppas jag

Mörkt som fan. Svårt med självutlösare.

Stenen blev ju inte ultrasnygg på bilden.

// Chrille

Eftermiddagssession på Koblocket.

2011-11-02T17:35:00.000+01:00

Idag tvingade jag John att sluta klockan ett så vi skulle hinna klättra lite. Konstigt nog lyckades han nästla sig in hos mig och började spela "Battlefield 3" istället för att göra sig klar.
När jag till slut stängde av spelet kunde han inte gå i alla fall utan var tvungen att gå på dass först.

De här dumheterna innebar ju såklart att vi kom ut ganska sent och fick hoppa på problemet utan uppvärmning. Det gick väl okej men jag fattade snabbt att jag får överge mina planer på något slags crimpfrontbeta. Det är tillräckligt assvårt som det är.
Det kändes ändå ganska okej och jag ska garanterat jobba vidare på den.

John krigar

Jag gullegullar

Ett litet forum

2011-11-01T18:10:00.000+01:00

Eftersom Bloxc ligger nere hela tiden och jag gillar forum så kändes steget inte så långt till att regga ett eget. Egentligen är det ju inte färdigt på något vis men några stycken har hittat det ändå. Vi får väl se om Bloxc vaknar til liv igen o annars försöker vi väl utveckla något slags boulderknytpunkt här vad det lider.
Välkomna och ha det gott.
Forum

//Chrille

Jag ville klättra.

2011-10-31T21:09:00.000+01:00

I morse ville jag klättra....
Men John sa att vi måste jobba.

Efter lunch ville jag åka till Ågesta och klättra...
Men John ville fortsätta jobba

På eftermiddagen ville jag åka till ågesta och klättra Uno-X
Men då köpte John Battlefield 3

Klättrare eller upptäcksresande?

2011-10-30T21:53:00.000+01:00

Okej en helg på landet med två potentiella klätterdagar, grymt, bäst att gå och lägga sig tidigt så man är fräsch imorgon.

Lördagmorgon 10.15

Snark..ufff.....urk ....vafan är klockan så mycket?

Jaha, en slurk surt kaffe och ut i skogen på en gång då.

Dis, dimma,fukt och inte en enda liten torr stenusling..men en jävla massa svamp. Får väl trösta mig med den och vänta med att klättra till imorgon då.

Några tröstsvampar

Lite senare på lördagskvällen satt jag och lekte med kartprogrammet som hör till gps:en och letade efter konstiga namn på grejer i närområdet. "Helvetesberget", "offerhällen", "sumphålet" och "slinkbacken" var bara några av de intressanta namnen på kartan över Enåkerstrakten.
Plötsligt fastnar blicken på något väldigt intressant: Med liten, liten text står det vackra ordet "Storstenen" utmärkt inte alls långt ifrån huset jag befinner mig i.
-"Vafan, står stenblocken utsatta med namn"? En snabb scanning över området ger vid handen att fyra namngivna block verkar ligga i närområdet: Nyss nämnda Storsten men också "Lat-olles sten", "Malins sten" och "Brunstenen".
Min tanke är att så mycket sten som det ändå finns här så måste dessa bumlingar vara monumentala för att ha förtjänat att namnges.

När också Söndagsmorgonen visar sig vara blöt blir det ju helt självklart att gå på blockjakt istället.
Först styrs kosan mot Latolles sten. Bilfärden går snabbt och det är med raska steg jag följer gps: ens anvisningar.
-"Över kullen därborta och över hygget".
Nästan framme, här borde det va......men vafan.

Där blocket borde ligga finns bara denna sak.

Latolles block?

Jag fattade ingenting. För det första var det ju här inget block alls och även om Latolle var lat och vägrade använda såg så fanns det väl ändå inga såna här på den tiden kartnamnen hittades på.
Kanske var det så att Gps:en gjorde fel på något sätt för Malins block som skulle ligga typ 100 meter bort hittade jag inte heller.

-"Vafan", tänkte jag, bytte batterier i apparaten och satte mig i bilen för att hitta the real deal. "Storstenen" kunde ju inte vara något annat än stor, det fattar ju vem som helst.
På vägen körde jag förbi "Brunstenen" men den anmarscen hade jag kunnat bespara mig för stenen hade ungefär lika mycket värde som en annan sorts brun materia jag snabbt kom att tänka på.

Och kan någon förklara för mig vad som var brunt med denna sten????????

Storstenen, nu jävlar!!
Ungefär två kilometers irrande senare stod jag framför den enorma, gigantiska, gudomligt överdådigt imponerande: Storstenen

Om ni nu känner er lite förvirrade så kan jag berätta att det gjorde jag också. Den förmodat stora "Storstenen" var alltså typ tre meter hög och allt annat än imponerande. Hur i hela helvete någon har kunnat få för sig att döpa ett litet pluttblock mitt i skogen till något dylikt övergår mitt förstånd.

Svettig, trött och ihärdigt förbannandes "Vantage point" jävla kartprogram travade jag tillbaka till bilen bara för att få höra någon hurtig jävel säga på radion att det är otroligt tillfredsställande med långa morgonpromenader.

Yeah right.

//Chrille

Uno x

2011-10-27T22:45:00.000+02:00

Det är mitt främsta projekt (förutom den förbannade "I have a dream som jag ingick nåt dumt vad om).
Den här rackarns linjen vill jag jävlar i mig göra.
Den specifika betan är jag dock inte riktigt säker på. Är det ngn som har koll på om ryktet stämmer, nämligen att alla repetitioner har skett via en laybackstart följt av sträck med vänsterhanden?
För mig ser det mest naturligt ut att starta rakt på och tokcrimpa, frogga och sträcka sig till crimp. Korkat?

Alla råd uppskattas

//Chrille

Genväg till njutning blev senväg.

2011-10-26T22:20:00.000+02:00

Det var meningen att John och jag skulle vara lediga idag för att klättra. Jag utgick ifrån att vi skulle köra på linjerna vi borstat på igår men John tyckte att: -"Vadå? Är man ledig en hel dag vill man ju åka iväg".

Jag föll till föga trots att jag drog mig till minnes när John i Spanien också "ville åka iväg" för att leta efter en fin badsjö han googlat fram. De fyrtio minuterna det skulle ta förbyttes i 150 minuters letande, och den fina rivieran med strandbarer han målat upp var en liten damm med alger och vatten så skitigt att man luktade illa i flera timmar efteråt.

Trots denna minnesbild föll jag till föga för Johns argument: "En timme med bil och sen Jumkil eller en timmes borstande i Ågesta, vilket väljer du"?
När jag tänkte efter lät det ju logiskt.

Men det var det inte.

För det första hade han ju inte kollat var det låg så det tog ett jävla tag att hitta. När vi till slut närmade oss visade det sig också att den fina Stockholmssolen förbytts i Uppsaladimma och hela Jumkil badade i fukt. Faan... Dock får jag erkänna att det var en oerhört schysst spot. Blocken var jättesnygga och "Långe Jan" areten helt oerhört lockande.

Okej..nästa gång..Nu gällde att hitta något torrt innan dagen var helt förstörd.
-"Källberga" föreslog Påhlman och det lät väl bra tyckte jag som inte varit där.
Dock visade det sig att John trots att han varit där tidigare inte hade en aning om hur man kom dit och resultatet blev att vi tre timmar efter det att vi lämnat Sthlm till slut anlände i Källberga.
Vid det här laget var jag sur och hade nästan tappat lusten att klättra men efter att ha misslyckats en stund på "Durchfall ins gesicht" började man väl få tillbaka gnistan och när jag fick göra den jävulskt fina krimpdrömmen "Kashmir" vart det väl på något sätt en bra dag ändå.

Fast vänta....jag tänker ändå inte ge mig helt.
Inräknat bilkön på hemvägen tog utflykten alltså ungefär åtta timmar och kostade typ 250 spänn i soppapengar. Totalt sett klättrade vi fyra problem...
Om vi istället stannat hemma som jag föreslog och klättrat våra projekt hade vi också klättrat fyra problem men bara använt typ tre timmar och tio kronor i bensin. Enligt mitt sätt att se världen hade mitt förslag alltså inneburit fem timmars X-box spel med gratis Pizza och bärs istället för Johns bilkö och sur ostkorv på macken.

Fast då hade vi såklart inte fått se Jumkil.

// Chrille

Full circle

2011-10-25T17:42:00.000+02:00

Det är lite skojigt.
Det allra första som jag och John försökte klättra tillsammans var en vägg i en då nyupptäckt klick sten nära ågesta.
Detta var typ 2002. Vi kom inte upp och området föll liksom bort. Nu idag fick vi för oss att kolla vår gamla linje och det var väl inte med alltför höga förväntningar man traskade dit.
Linjen visade sig vara asfin och såg ut som jag mindes den men inte lika ultrahög som jag hade för mig.
Måste ha krympt, det har ju varit ganska blöta somrar sista decenniet.
Om inte minnet sviker tror jag att det finns ganska mycket schysst inom ett begränsat område.Min tanke nu är att utveckla det som är fint och lägga ut en topo på bloggen. Det ska bli skitkul.

Iphonekamera har vissa brister

Projekt med ny approach.

2011-10-21T20:40:00.000+02:00

Det blir en stressig dag imorgon.
Först blir man tvungen att åka till landet för att se till att inte vattnet fryser, hinna hem till den där invitationalgrejen på K2 för att slutligen gratta Ali på hans födelsedag.
För att det ska kännas värt att flänga iväg till Heby fram och tillbaka på samma dag ska jag nog försöka på Rampoprojektet innan jag åker tillbaka.
Projektlinjen startar till höger om John och går snett upp åt höger tlls man når areten och upp.

Ful bild men det var den enda som fanns i den här datorn.

Det blir första klättertillfället efter Spanien och det blir dags att ändra klätterstrategi efter drygt tio års klättrande.
Jag ska försöka inspireras lite av hur Påhlman klättrar. Oftast när jag jobbar på ett projekt gör jag ett försök, hoppar ner när det blir svårt och försöker komma lite längre nästa gång för att kanske, eventuellt komma upp efter 80 försök. Det håller inte...
I fortsättningen blir min målsättning att aldrig hoppa av utan att antingen klara linjen eller ramla ner. Alltså verkligen köra "a muerte". Det ska faktiskt bli riktigt spännande att se hur det går.

//Chrille

Spanien. Sista klätterdagarna

2011-10-16T22:42:00.000+02:00

Vi hade en avslutande liten session i Escorial och sedan var det Zarzalejo som gällde.
En lustig pryl med Escorial är det att det tydligen växer en utrotningshotad mossa på blocken.
(Känner vi igen det där?).

Till skillnad från hur det hade blivit i Sverige har man här kommit överens med myndigheterna om att inte göra fler nyturer och att bara retroborsta det som är nödvändigt för att komma upp. Och alla verkar respektera detta dessutom. Coolt tycker jag men det är ändå synd på väldigt fina stenar som nu är mossiga och på alla grymma linjer vi såg som man inte får utveckla.

Jag på en 6c som var väldigt fin trots mossan.

"Blowing in the wind" 6c

Ganska sliten hjälte

Andreas och jag hade dagen innan tagit en recognoseringstur till Zarzalejo när John vägrade att gå upp. Vad vi hittade var en väldigt cool, helt surrealistisk ökenkulle som visade sig bli fullständigt utomjordiskt varm så fort solen börjat gassa.

"Main the stone" 7a

Andreas och jag blev jävligt entusiastiska trots värmen och körde på bäst det gick.
Förklara dock den som kan varför Andreas körde på i långkalsonger...

Den där 7a.:n gjorde jag aldrig....heller....

Visst är han fin.

Äntligen utan tröja men fortfarande iförd långkallingar.

Vår sista dag i Spanien gick vi upp 05.30. Både för att hinna klättra men också för att slippa hettan. Vi hade tjackat pannlampor för kvällssessions och de kom väl till pass nu. Dock var vi lite besvikna på hur dåligt de lös upp.

Vi skulle ha tagit med Dewalt-grejerna till Spanien som John tjatade om. Men vi gråter inte över spilld mjölk, dags att ge Zarzalejo our best.

Andreas förbereder sig för "Sending spree" med Madrid i bakgrunden.

Man blir ganska suddig i konturerna efter för många "Herbas de Mallorca".

Andreas jobbar på en cool 7a

Jag mitt pucko försöker på något som inte fanns med i föraren.

John klättrar ut ur en 7a-grotta med fladdermössens pipande i öronen.

Med dagen kom värmen, men även Spanjorerna som var sjukt trevliga.

Trots värmen och avsaknaden av sends hade i alla fall jag en tokgrym vecka.
Ju fler gånger jag är i Spanien desto mer längtar jag tillbaka.

//Chrille

Vad gör John?

2011-10-15T00:22:00.000+02:00

Vad gör John?

Jo han Försöker skugga greppen på "Un mundo feliz" 7a

Och hoppas förgäves att han därmed ska hjälpa Andreas att sända.

Själv gjorde han den dock utan skugghjälp.

Escorial

2011-10-10T15:54:00.001+02:00

Vi har flyttat på oss till El Escorial och bott tre nätter. Första två på ett ...sunkhotell.. av rang där vi fick dela säng och där Andreas höll på att bli uppäten av tio jättekackerlackor och tjugo silverfiskar då han tände toalyset på natten.
I ren panik kollade han därför in Hotellet som huserade en typ lyxrestaurant och det viade sig att vi fick rum där för exakt lika mycket och behöver inte slagga tillsammans.

Klättringen har bjudit på lite lägre temperaturer men den börjar tyvärr stiga igen.

I Fredags mötte vi upp Carles och hans polare Chiki och Gorka (tror jag det var.) och hade en grym dag. Jag och Andreas har skoj men sänder inget medans John slaktar det mesta under 7b bland annat områdets stolthet: "La Puerta".

La puerta 7a+

Våra eskapader har faktiskt också dokumenterats på Spansk klätterblogg.
Askul tycker jag.
http://carlesdediego.blogspot.com/

Lika kul är inte det konstiga vad som jag gett mig in på med John. Efter ett glas öl inledde vi för en miljonte gången en diskussion om sportklättring där jag kanske var aningens negativ och det slutade med att John lovade att om jag inom en icke begränsad tidsrymd lyckas leda "Ihave a dream" i sthlm ska han bjuda mig på lyxmiddag. Han var så säker på mitt nederlag att jag inte ens behövde sätta emot ngt förutom min redan skamfilade stolthet. hmmm...mummel...mummel.

Ett par små bilder från Escorial

Andreas projekterar

Carles njuter av höstens intågande

Chrille på nåt lätt men fint

Om det blir kallare ska Chiki följa med oss till Zarzalejo och guida på onsdag. Det ska bli askul.

Chiki på en 7a dyno

// Chrille

Spanien at halftime

2011-10-09T17:03:00.000+02:00

Vi är ju i Spanien i allmänhet och la Pedriza i synnerhet.
Tyvärr uthärdar Spanien tidernas värmebölja så trots att det är Oktober så är det tamejfan 35 grader i solen på dagen.
Man skulle ju kunna gå upp astidigt på morgonen men eftersom John är trött och vi dessutom dricker massa cerveza och äter konstiga saker (vad vi än beställer så blir det blodkorv och grispung) så orkar vi inte.
Eftersom La Pedriza är ganska vass granit så går det knappt att klättra något hårt alls så efter ett otroligt tequilaslag i torsdags relokaliserade vi till El Escorial som inte är riktigt lika temperaturkänsligt.
Vi har haft grym guidning av Carles de Diego, killen som sålde Escorialboken till mig så vi vet åtminstone var grejerna ligger om vädret blir kallare och annars inför nästa tripp.
Här kommer nån liten bild från första dagarna i Pedriza

John försöker "Fantasy line" 7b

Carles dynar

Chrille kommer inte riktigt ända upp på "La chapa verde" 7a

6b i 30 graders värme

6b+ i 31 graders värme

Misslyckas på "Los guerreros" trots att jag klarat det branta.

"Fantasy line"

John försöker "Robin" 7a i skymningen.

John gör sittstarten till "Sonrisa del payaso".

// Chrille

Nu åker vi

2011-10-03T22:58:00.002+02:00

La Pedriza

Yeah baby!

Ganska torrt men ändå blött. Rätt kallt men ändå varmt.

2011-10-02T22:48:00.000+02:00

Ja det var Andreas ganska konstiga omdöme gällande förhållandena under dagens Kolartorp-session.
Vi hade bestämt oss för att göra Christer Janssons klassiker "Hajen" men vi hade ingen större success så när ngn av oss fick snilleblixten att kolla in det kontroversiella problemet "tres puntos" 7b en liten bit därifrån studsade vi under glada rop dit.
Om ni orkar leta i bloxcarkiven så finns det en tråd om detta problem, jag orkar inte dra det nu.
Andreas gjorde, om vi läst linjen rätt, problemet utan det förmodat chippade greppet. Jag gjorde den betydligt lättare ståstarten men var glad ändå.

Sen gick vi och misslyckades att komma upp för "Dirrty". Sen gick vi hem.

//Chrille

Andreas kommer ganska långt på "Hajen"

Men inte ända fram

"Tres puntos" 7b

Urrrk

Andreas krigar sig upp till topps

Halvbra säkringsteknik!

2011-09-28T07:17:00.001+02:00

Efter en jävla massa påtryckningar om att jag ska lägga upp något inlägg så fär jag väl nu ge mig och börja göra det.
Jag kör i gång hårt med en liten filmsnutt från helgbravaderna i Bohuslän...

//bB

Träningsläger i Kolartorp

2011-09-27T23:01:00.001+02:00

Jag och John som ju skall till Espana tog hjälp av våran vän tillika livscoach Hasse för att bli i form till resan.
Gamla h5 i kolis blev det ställe som skulle slipa våra klätterskills till oanad skärpa.
John hade siktet inställt på "Brandbilen" som gäckat honom i typ åtta år och en massa försök.
Från början bet brandbilen ifrån som fan.

Hasse på "Brandbilen 7a+"

Vi bestämde oss för att köra lite gamla grejer och avverkade "gyllene fötter" och dess grannar ganska fort. En trevlig ny bekantskap blev "Doktorns medicin" som vi alla lyckades göra efter en massa försök. Movemässigt en av kolis riktiga höjdare. inte riktigt lika skojigt var att John tyckte det var roligt att gegga ner mig med flytande krita.

Hasse på "Doktorns medicin"

Doktorns medicin 6c+

John gjorde om "Nu eller aldrig" men den var jag som vanligt inte ens nära på.

Hasse stark på "Nu eller aldrig 7a"

Påhlman "Nu eller aldrig"

Påhlman tyckte att det var spå kul att han hittat ett jam så han tvingade mig att filma honom på "Nu eller aldrig". Det kunde ju ha varit tråkigt men tack och lov glömde jag skärpan igen och John klämde dessutom Dingeldangen.

Dags för några försök på Brandbilen då,och efter att chefcoachyogimaster Hasse berättat för John att han måste "Öppna bäckenet och använda rotchackrat" lyckades han till slut efter åtta tunga år sända sin nemesis även om vi inte va riktigt överens om hur urtoppningen går.

Bra dag, Heby imorgon och B.O på fredag. Kanske lite styrka i helgen och sen är man fan redo för
LA PEDRIZA. Yeeeah.

/ Chrille

Johns spanienprojekt

2011-09-25T23:15:00.000+02:00

Jag tror att jag just har hittat något för John att sätta tänderna i på vår förestående Pedriza-resa.

El Sharmatico, 7b. La pedriza, Madrid from luis muñoz on Vimeo.

/Chrille

Inomhus och onda tänder.

2011-09-20T13:24:00.000+02:00

Nu har jag varit inomhus och kört fyra gånger på typ två veckor och det är nog det mesta någonsin för mig sen jag började klättra för ganska många år sedan. John hade hittat på någon skum lek med tre försök på varje problem och jag hade ganska snabbt underarmar som kändes som vedträn. Det enda problem jag "vann" på var en slab såklart. Vi får väl se om detta gör någon nytta som John och Jimmy (som kikade förbi) påstår.
Jag kan ändå inte låta bli att tänka: Om jag som ändå har klättrat ganska mycket sista åren är helt värdelös på vissa inomhusmoves. Kommer jag då verkligen bli bättre ute av att förbättra dessa inomhusmoves?
Jag vet inte, men uppenbarligen får man sämre känsla för spotting om man kör för mycket inne.

Jag var ändå rätt nöjd över att ha "tränat" tills jag vaknade nästa morgon med en förhoppning om värk i musklerna.
Det hade jag också men jag härleder snarare värken till infektion i käften där jag dragit ur en tand så jag för tillfället ser ut som en knarkare. Penicillin..kul.
Det är bara att hoppas att detta inte sabbar alltför mycket inför Espana.
Andreas föreslog mängdträning ute ikväll och det hade ju varit grymt men jag får nog hoppa..faan.

/Chrille

En liten helgsession.

2011-09-18T13:48:00.000+02:00

Jag var pissless på Sthlm efter en veckas jobb och längtade till landet och att mysa med mina små hundar och kanske bouldra lite. Hundarna var jättegosiga men så jättemycket klättrat blev det inte trots fint väder.
Jag har ju en tendens att fastna i borstningsträsket och jag fann mig själv ståendes på en stege med borste i handen istället för bestigandes problem.

Jag gjorde ändå några halvhjärtade försök på det jag borstat men kom inte upp för så mycket.

Johns två 6c sittstarter förstod jag heller ingenting av.

Johns ena sittstart

Oerhört glädjande var dock att jag lyckades göra 1.5 moves på huvudlinjen på blocket och dessutom fick en vision om hur hela linjen skall göras. Den är så jävla schysst, en av de linjer jag allra helst vill göra överhuvudtaget. Det kanske inte var ett så stort framsteg men det var det som fick vågskålen att väga över från en "piss klätterdag" till en "bra klätterdag".

I alla fall etablerad på "el linje grande".

/Chrille

Träna inför spanien

2011-09-13T21:51:00.001+02:00

Jag ville egentligen köra utomhus men det har regnat så jävla mycket att det ju är blött överallt.
Det här lilla projektet får vänta tills det blir torrt.

Eftersom jag verkligen behöver få lite moves i kroppen innan Spanien bestämde jag mig för att för ovanlighetens skull dra inomhus och köra.
Andeas var på men det är som om ödet vill varna oss för dessa onda platser. Andeas hann bara säga: "-Ja, jag vill köra inne". så hade han skurit av sig fingertoppen vid tillagandet av en god bouillabaise.

Jag vägrade dock att ge mig och fick skåda en märklig plats där crimparna inte bara är grå utan lila, gröna och till och med rosa.

Svag som fan var jag också

Det var dock roligare än vad jag trott och jag blir väl tvungen att komplimentera Karbin för att ha byggt ganska bra problem. I helgen blir det dock Heby.
/Chrille

Projekt i spanien

2011-09-11T12:12:00.003+02:00

Jag fick en lista på Problem som Andreas hade googlat fram med grejer han skulle vilja göra i Spanien när vi är där. Jag hade ju inte tänkt ha så värst mycket projekt men nu är det ju kört så jag tog de av hans förslag jag gillade och plockade några egna.

Jag har haft ett oerhört flyt och fått kontakt med en grymt trevlig local som skall guida oss, så att hitta dem lär inte bli några problem, däremot komma upp kanske...

Sonrisa del Payaso 6c+

Robin 7a

Los guerreros 6c

Los tufos al sol 7b

La placa infinita 7b+

Cerveza grande 5+

Cambia la hora 7a

La cueva s.s 7b

Groucho 7c

El angulo perfecto

Den här rackaren som jag aldrig toppade ur förra gången.

Fantasy line 7b+

Melancolia 7a+

Lunchsnabbis med Hasse

2011-09-09T19:51:00.001+02:00

Vad gör man när man har en liten stund över och suget kommer?
När Hasse dessutom erbjuder sig att visa en bula han har ansat och gjort fin?
Man tar så klart en lunchsnabbis i skogen.

Hasses fina bulle

Helt slut efter att ha kånkat tegel klarade jag inte av att bestiga den men det var härligt ändå.
Det ska bli kul att testa igen.

Hebytopos 2

2011-09-07T09:35:00.003+02:00

Regn, regn, fukt och geggamoja. Det är allt man ser varenda gång man ska ut och då blir det inte så värst mycket att skriva om heller. Blä.
Jag trotsar nog Andreas som tycker att jag är dum i huudet som lägger ut topos på en blogg istället för på 27crags/ sverigeföraren. Grejen är ju som jag skrivit tidigare att jag håller lite på själva vägbeskrivningen p.ga. vissa accessbitar och då blir det ju ganska knäppt att lägga ut grejerna på en nätförarsite.Vem som helst är jättevälkommen att haka på ut men det känns som om man vill ha det lilla: "Uppför dig så här" pratet med de som sen ev. åker hit själva.
Hursomhelst:
Hertzblocket.

Andreas på "Hertzlige crimp"

"Hertzschmertzen"

"Arschsmertzen"

Jävla skitfukt

2011-09-05T21:41:00.000+02:00

John och jag åkte ut till Heby förra helgen eftersom det skulle vara grymt väder. Ali skulle också med men han hade dubbelbokat. Istället hade hela min familj och typ resten av släkten bestämt sig för att vara ute på landet samtidigt men det skulle väl funka ändå. Jag o Påhlman skulle ju knappt vara i huset eftersom sticket skulle vara så grymt. På väg upp hade Pålle sällskap i bilen av min äldsta dotter som skulle övningsköra och hennes kille Emil som John plågade så hårt med såna här filmer att jag är förvånad att han inte klev ur.

Tyvärr visade det sig att trots att vädret var grymt så var det så mycket fukt i marken att det bara ångade upp gegga på alla grepp.
Vi bestämde oss i alla fall för att prova och Emil som klättrat en del inomhus följde med.
Vi får väl skylla på fukten men vi kom faktiskt inte upp för någonting. Visst vi gjorde lite framsteg på ett par projekt men Emil var faktiskt den ende som kom upp för något och satte därmed sitt första utomhusproblem någonsin.

John förbereder sig för ett projekt.

Emil sänder

Borstning på grymt projekt.

Nu får det fan bli höststick.

Chrille

La Pedriza revisited

2011-09-01T21:59:00.001+02:00

Jag var i Madrid i våras med min dotter Emmie och vi passade på att klättra lite och sedan dess har jag längtat tillbaka till La Pedriza.
Nu är det dags.
4 oktober drar jag o Spångis o kanske någon mer ner en dryg vecka.
Tack och lov har jag inte samlat på mig en massa projekt utan har bara tänkt njuta av det som ramlar på mig.
Jo förresten det finns en riktigt schysst...ja just det...slab: "La placa infinita", 7b som jag väldigt gärna skulle göra.

La placa infinita

Min enda egentliga förhoppning i övrigt är att vädret inte blir som i den här filmen.

Highballprojekt i hetta.

2011-08-28T10:50:00.001+02:00

”Det är ju förfan rent tropiskt varmt, kanske inte rätt tid eller dag att testa ett highballprojekt”?
”Äh, vi får helt enkelt bortse från det”.

Föregående meningsutbyte hade man kunnat få ta del av om man följt med i den Opel utan Ac som färdades på väg 73 i riktning Ågesta under Lördagens allra varmaste timmar.
Kanske var det inte ultimata förhållanden för crimpiga projekt men har man skippat västerviksmeetet till förmån för just detta projekt så är det väl bara att bita ihop och köra.

Andreas stod och väntade vid hundklubben iklädd den intressanta combon gummistövlar-shorts.
När jag frågade varför fick jag till svar att eftersom mina problem alltid är så lätta kan man ju lika gärna göra dem i stövlar. Därmed var nivån för dagen satt.

Väl ute i området bestämde sig killarna för att sno Syddes lilla projekt som tyvärr för dem var för svårt. Killarna bestämde sig raskt och rådigt för att strunta i Syddes linje som tydligen inte verkade ”så rolig ändå”.
10 meter åt höger låg Hasses projekt och trots att jag varnade Ali att det nog inte var över bara för att man gjort insteget kastade sig han över linjen och efter en stunds skräck kravlade han sig faktiskt upp för det stulna projektet som han döpte till ”Piteå”.

Ali är där bakom trädet nånstans.

Sedan var det dags för målet för dagen: fetprojektet. Vi började med att köra på det alternativa sittstartsinsteget som Sydde introducerat och graderat just de moven till ”Ungefär en röd på Karbin”.

Andreas vill inte att hans skor ska synas om han inte får spons.

Vi vänder mikrofonen mot Ali och frågar honom strax efter att han gjort själva sittstartsmoven.
-”Ali, vad tycker du om graderingen?”
Alis svar var lika rappt och vältaligt som vanligt.
-” Äh, vadå röd? Kanske om Sydde bygger, men fan inte annars. Och jag tänker fan inte länka ihop dom. En så här hög linje ska inte ha nån jävla sittstart. Fan vad rutten jag är i magen förresten.”

Nog snackat. Dags för den höööga linjen.
En liten snabbklippt film får illustrera hur det gick. tyvärr bestämde jag mig för att hitta ny kameravinkel just som stordåden skedde. grrr.

Grattis Ali

Fuktigt väder

2011-08-25T23:25:00.001+02:00

Fuktigt väder är skit!!

Hebytopos

2011-08-25T10:26:00.003+02:00

Eftersom jag aldrig kommer göra en utgivningsbar förare över bouldringen i Heby, men ändå vill att den ska dokumenteras på ett mer hållbart sätt än små papperslappar i klätterväskan tänkte jag slänga ut några topos här på bloggen. Det kan ju vara kul för de som varit där och åker dit själva att kunna veta vad man klättrar. En lite översikt kommer väl vad det lider.

Till dem som tycker att det är tråkigt att titta på topos över grejer de förmodligen aldrig kommer klättra kan jag bara säga: -”Sorry”.

De som blir sugna kan ju bara höra av sig så åker vi ut och kör.

El bloc los premiäros blir "Ängsblocket" Färre linjer än vad storleken på blocket lovar men bra kvalitet och oerhört snabbtorkande vid blöt väderlek.

John klättra "John studs"

Andreas testar "Scare"

/ Chrille

En liten kort session i Ågesta.

2011-08-23T17:43:00.003+02:00

Ja dagens klätterdos utgjordes av ungefär lika mycket knatande som klättrande, I alla fall för Hasse.
Hasse var i Balingsta och skulle klättra men hans projekt var blött så när han fick höra att vi skulle till ågesta bestämde han sig för att gå och möta oss på hundklubbs-parkeringen.
En liten nätt promenad? Nä snarare 40 minuters trashande genom sly och buskage i kvalmig fuktgegga.
Hasse såg ändå ganska fräsch ut när jag och Sydde mötte upp honom, speciellt med tanke på att vi hade en kvart kvar att gå.
På dagens schema stod nyturer och Hasse hade tjackat ett koben modell större för rensningen.

Hasse visar stolt upp sin utrustning

Jag vet inte om det berodde på att Sydde hade lilltjejen med sig eller om han bara var lat men istället för att börja borsta de höga linjerna softade han inledningsvis mest .

Till slut reste han dock på sig och började borsta en liten gullegulllinje.

Linjen visade sig vara helt okej men tyvärr för blöt för sända. Det får bli nästa gång.

Nu var Sydde tydligen varm och formligen pulveriserade en tänkt sittstart till mitt höga projekt.

Hasse och jag kom absolut ingenstans men som Hasse så träffande uttryckte det:

-"Man är ju inte 40 längre".

Sydde sa att sittstarten var hård som en "röd på karbin", jag säger:-"Ta dig i arslet"

Vi försökte lite på den höga linjen också men kom överens om att den måste vara helt ren och försedd med en jävla massor med paddor för att man ska våga ge sig hän.

Plötsligt var det dags för Hasse att gå hem och Sydde kom på att han glömt blöjor och eftersom jag aldrig skulle betro de här killarna med att hitta hem själva blev jag också tvungen att dra.

Kort men kul session. Det ska bli riktigt skoj att testa den höga grejen när den är helt ren.

/Chrille

Alla vägar bär till R...Ågesta.

2011-08-22T12:31:00.001+02:00

Den elake bondens illvilja har fått mig att lägga fornborgen på is ett par veckor.
Eftersom jag har vissa motivationsissues just nu vad gäller Sthlmsklättringen satte jag mig och funderade på om det finns något jag vill göra.
Det finns ju så klart Hasses grejer längre in i Fornborgen där bonden inte brukar vara men då vill man ju att Hasse ska vara med och det är inte alltid han kan.
Jag har ju massa gamla projekt i kolis som man kanske borde kolla in och norr om stan finns ju en del grejer att bita..
Men.. Kolis får vänta lite till tills jag blir sugen på något specifikt där. Och vad gäller brommaplan och så känns det asjobbigt att sitta i bilkö för att få klättra .
Nacka då?
Jovisst, men jag vet ju fan inte var något ligger och jag känner mig just nu för lat för att ta reda på det.

Det blir väl Ågesta igen, det finns ju en liten klick som vi aldrig hann utveckla innan föraren gick i tryck och sen orkade vi inte.
Sagt och gjort. Jag masade mig ut själv (John vägrade följa med, han vill bara följa med i ett senare skede och skörda frukterna.) och firade ner för den höga linjen som jag kom ihåg skulle kunna vara något.

Sjävutlösare utan stativ

Linjen som jag tänker på är sprickan rakt ovanför den synnerligen trevliga killen som syns borsta på bilden.
Linjen visade sig vara asfin. Bra stenkvalitet, läskig och gullegullig. Överhänget till höger är klart möjligt men med mycket begränsade säkringsmöjligheter.
Det finns även ett antal andra linjer som verkar schysta så jag tror att jag ska vara smart den här gången. Istället för att borsta upp ALLT ska jag bara ta de linjerna jag tycker verkar grymma, rita en topo och låta den som vill göra resten.

Och Karbinsteffo.....Det finns ett grytblock också. Typ 8a.

/Chrille

Sur bonde del 2

2011-08-21T20:19:00.001+02:00

Eftersom ni tydligen var intresserade av den elake bondens hyss kommer en utförligare beskrivning här.

Det var alltså så att jag och resten av Bloxc-gänget höll på att utveckla området som ligger norr om Balingsta och väster om Ågesta. Vi hade ju sett att det var naturreservat men enligt reservatsbeskrivningen var det på grund av fornlämningar och inte i något mossbevarande syfte så vi tyckte inte att situationen var konstigare än någon annanstans.

Hursomhelst. Jag och Mange hängde väl i godan ro i nåt rep och kollade in greppen på en jättefin slab när ett tokigt skogsmonster plötsligt brakar genom snåren samtidigt som det skriker -”Nu har jag er”.

Detta var alltså ”Den elake bonden”. Med sig hade han en hund som han när denna morrandes närmade sig oss uppmuntrade med orden ”Bra, ta dem.” Jag är inte speciellt hundrädd så jag sa åt jycken att lägga av och då gjorde den det.

Vi frågade såklart bonden vad han ville och han upplyste oss om att han var markägare och att vi var tvungna att söka tillstånd för att överhuvudtaget få klättra och att den mossa som vi antogs ha förstört skulle ta flera hundra år att växa tillbaka.
Han sa att han ringt polisen och undrade om vi ville invänta dem eller om han skulle följa med oss till bilarna

.

Som något slags snattande ungar som blir tagna i örat följde han sen med oss till parkeringen och jag kan än idag inte fatta att jag vek ner mig så totalt att jag inte käftade emot mer men vi var väl ganska paffa.

Vi satte oss i bilarna och tänkte väl att saken var utagerad.

Uppenbarligen hade bonden dock kollat registreringsnumren och på fullaste allvar ringt ordningsmakten.

Döm om min förvåning när jag efter ett par veckor får ett brev när jag ombeds, nä stryk det, beordras infinna mig hos rikskriminalen för förhör.

Enligt texten som miljöåklagaren skrivit hade man tydligen inte rätt att handskas med naturen på ett sätt som kunde inverka negativt på övriga besökares upplevelser.

Efter vad jag kunde förstå skulle ett eventuellt åtal vara av samma allvarlighetsgrad som om jag dumpat ett fat spillolja i en odling med ädelfisk. Den specifika brottsliga handlingen skulle vara att jag brutit mot den text i reservatsbildningen som fastslår att negativ påverkan på undervegetationen var förbjuden.

En ganska trevlig polisinspektör som inte riktigt verkade förstå varför hon skulle hålla förhör om mossa istället för våldsbrott visade bilder som bonden tagit på fint borstade väggar och frågade om det var jag som var gärningsmannen.

Efter att jag fastslagit att jag inte alls kunde påminna mig att jag borstat dessa väggar delgav jag henne åsikten att även om jag hade gjort det hade jag inte tyckt att de var en del av ”undervegetationen” i alla fall, eftersom undervegetation enligt i alla fall nationalencyklopedin befinner sig på marken och inte på klippor. Dessutom undrade jag om det inte var värre att som bonden gjort, ha lösspringande hund i fågelskyddsområde och dessutom bussa densamma på oss.

Polisinspektören sket fullständigt i mina argument men tillät sig ändå att över en kopp automatkaffe undslippa sig åsikten att hon hade väldigt svårt att tänka sig åtal i mossborstarärendet.

Så blev det också. Jag fick ett brev en tid senare där åklagaren uttryckte åsikten att fällande dom var osannolik och att man därför inte väckte åtal.

Slutsats

Det är inte helt lätt att veta vad som hänt om jag sagt att jag borstat mossa men det kunde ju varit trevligt att ha fått fastslaget vad som gäller. Klättringen som sådan var miljöåklagaren helt ointresserad av så slutsatsen måste väl bli att så länge som man är återhållsam i rensningsarbetet skall det ju vara lugnt men jag kan tycka att det är lite töntigt med hela grejen. Jag har ju varit tillbaka i Fornborgen nu 4 år senare och man kan tamejfan inte ens se att vissa av linjerna har varit borstade. Så mycket var de där ”flera hundra år” för mosstillbakaväxt värda.

Överhuvudtaget tror jag inte att klättrare står för så mycket mer miljöpåverkan än vilken svampplockare eller orienterare som helst men folk har väl helt enkelt svårt att identifiera sig med vår aktivitet.

En svår balansgång är ju det här med markägare, ska man fråga om lov att klättra och riskera att få nej eller ska man bara köra? Jag vet inte riktigt. Om det finns någon som har svaret får ni gärna skriva in.

/Chrille

Regn

2011-08-20T11:39:00.002+02:00

Regn är skit!

Bb

En liten ny vägg i Ågesta

2011-08-19T14:18:00.000+02:00

Vi fick ett litet mail angående en ny vägg i Secret valley. Jag publicerar mailet här så är det bara att åka ut och klättra den.
/ Chrille

"Var ute och lekte i grannskapet igår och borstade upp en tur på en outvecklad vägg som ligger rakt ovanför Uffes väggar i Secret - typ, rakt ovanför (i höjdled alltså) problem 37-41 på Secret-topon. Se bifogad bild. Väggen ligger för ovanlighets skull i soligt sydläge och lämpar sig bra som fikaplats också :)

Start i den roliga strukturen, rakt upp. Crimp-crux. 5+/6a, ungefär. Självbetitlad - "ADHD-fettot" blir det ärofyllda namnet.

Finns nog plats för en eller två turer till på väggen, men den linje vi gjorde är den uppenbarast"

Mvh Per

Blöt klippa och dum bonde.

2011-08-18T23:10:00.001+02:00

Ola, jag o John hade tänkt köra på de höga projektlinjerna i fornborgen häromdagen.
Vädret var okej och allt borde vara torrt och fint och därmed upplagt för progress på linjerna.

Det började ganska illa.
Precis när vi började knata stigen mot klippan såg vi en elak bonde stanna till på parkeringen och glo illasinnat i vår riktning.

Sur bonde

Jag såg snabbt att det var just den gullige bonde som för ett par år sedan polisanmält mig för mossborstning och bussat hunden på mig och Magnus. Jag upplyste resten av posset om detta och såg skräckens kalla fingrar sluta sig runt Johns ryggrad.

Vi fortsatte ändå och tänkte att har vi ändå knatat hit ska vi fan klättra också.
Väl framme vid väggen såg klippan ut så här.

Kondenserad klippa

Någon slags konstig kondens täckte alltihop.
John gillade vare sig bönder eller fukt så han drog iväg med Ola till en av Hasses projektlinjer istället men jag tänkte att det nog skulle gå snabbt att torka upp greppen.
Det gjorde det inte. När det det dessutom började knaka i skogen fick jag "arga bonde"-vibbar och gick hem.

Det känns högst olustigt att vika sig för en idiot som inte ens har lagen på sin sida men det känns heller inte så kul att titta sig över axeln hela tiden man klättrar. Projektet får nog vila ett par veckor tills bonden lugnat sig och kondensen försvunnit ur luften.

Då gäller det bara att hitta något nytt att klättra.

.............

2011-08-09T23:37:00.002+02:00

Sitter i köket på landet och försöker få lite kaffe i min trötta kropp.

Efter att det regnat typ hela kvällen hade jag mer eller mindre gett upp tanken på att skulle gå att klättra och satt därför uppe alldeles för länge och drack whiskey med min svåger.

Förvirringen var total när telefonen som var placerad cirka 10 centimeter från mitt öra börjar skrälla klockan 8. Andreas har tydligen fått för sig att det går att klättra ändå och vill bara meddela att han snart är på väg från Stockholm.

Jaha bara att rycka upp sig och börja fokusera på att sända det förbaskade hangelprojektet.

Väl framme blir allting ännu lite obehagligare när jag på kort tid ser två huggormar nära blocket där jag tänkte att hundarna skulle springa omkring och leka. Jaha in i buren med dem igen då.

Andreas dyker upp och trots att han ägnat senaste månaden åt att fisa och dricka rödtjut gör han slarvsylta av de inledande moven på projektet som jag behövt massor med sessions för att börja komma till tals med. Tack och lov slår Andreas välkända brist på uthållighet till och han lyckas efter de inledande försöken inte komma riktigt nära.
Här är en liten film som är konstig och för lång men jag är för trött för att klippa något mer.

När vi nu tyckte att vi var klara med Hangeln drogvi, trots att vi redan var toast, till Stockholms blocken.
Blocken kallas så eftersom John trots att det finns fina linjer där envisades med att göra nån sittstart som ser ut som ett typiskt fult Sthlms-överhäng.
Vi återvärmdeupp på en slabb som jag glömt bort hur rackarns fin den är och gjorde framsteg på i alla fall ståstarten på ngt som kommer bli grymt.

Jag testar en felaktig häl.

Förmodligen är väl ståstarten 7b någonting och sittstarten är klart görbar men kommer bli riktigt tung och sen ska man göra ståstarten efter det.....

Just nu känns det som om det här blir mitt "på landet" projekt.

Andreas var jävligt bra på projektet.

Clash of Generations

2011-08-09T09:09:00.000+02:00

Projekt

2011-08-05T17:59:00.000+02:00

För ett tag sedan utsåg jag den höga väggen i fornborgen bredvid Ågesta till mitt projekt
"de luxe ala speciale". Idag var det trots 24-gradig värme dags för ett första försök på den ännu icke färdigborstade linjen.
Värmen i sig var faktiskt inget problem. Väggen låg i skuggan och för mig kändes greppen lika krispiga som om det varit 7 grader och en lätt bris. Däremot var linjen 100 gånger så hård som jag trott och jag kom inte så värst långt den här gången.

Jaja med några extra paddor, spottare och rekryterade fingrar skall man väl komma lite längre nästa gång.
Jag börjar dock tvivla på att det går att bouldra linjen.
Hmmm. Trad, topprep eller solo. Vete fan hur det blir om det nu visar sig att man överhuvudtaget kalarar att kravla sig upp.
Nåt att trösta sig med är ju att nu är åtminstone 1/4 av betan utklurad.

Chrille

Nyturer

2011-08-04T09:35:00.001+02:00

Att börja utveckla en helt ny vägg/block som man själv har hittat är bland det skojigaste jag vet.

Ibland tycker jag att det är roligare än själva klättringen att hitta en ny sten, börja fundera över vilka linjer som kan komma ifråga, avvegetera nämnda linje och kolla sekvenser.

Klättra gör jag gärna nästa gång. Jag separerar ofta dessa två delar av nytursmakandet och är hellre utvilad och fokuserad på att sända när det är dags istället för utsliten och med mossa ända in under kalsonglinningen.

För många är klättringen det absoluta fokuset och skälet till att man håller på men för mig är det här en helhet: Hitta linjen, borsta den, klättra den och sedan dokumentera den på något vis.

Det kanske är därför jag föredrar att göra nyturer. Om man repeterar en linje får man ju bara en av bitarna i den här tårtan när jag helst vill ha alla. Jag ser också dessa linjer som mina små skötebarn. Det är inte jätteviktigt att jag får f:a men det är inte säkert att jag har någon lust att repetera den om någon annan gör den och jag blir helt skogstokig om någon påstår att det finns ett mer logiskt sätt att klättra linjen än så som jag borstat och förberett för.

Sjuk i huvudet? Ja, kanske.

Om man åker på en klätterresa någonstans har jag inte alls den här nyturslusten utan klättrar gärna etablerade linjer, dock är det ganska viktigt för mig att linjen är dokumenterad och helst namngiven och graderad. Ska jag klättra linjer utan att veta vad det är föredrar jag om de ligger en bit under mitt max. Vad gäller att repetera grejer så tycker jag att det är väldigt skojigt så länge det inte finns en massa regler. Jag verkligen avskyr när det exempelvis finns en jugge tio centimeter från den värdelösa pinchsloper man förgäves försöker krama men av någon märklig anledning "får" man inte ta den. Jag tycker det är okej med större generella begränsningar som: "Håll dig på aretens vänstra sida" eller "Här är starten och där är urtoppningen" men för mig förstör det allt med begränsningar på vägen.

Här är nästa lilla grej jag tänkte utveckla i Heby. Man ser inte riktigt vad det är och det beror både på mossan och de dåliga kameravinklarna men illustererar lite av det jag menar. Under mossan kan det ligga en kruka guld eller bara en komposthög. Man vet liksom inte förrän man kollat.

Chrille

Att få ett ofrivilligt projekt på halsen

2011-07-31T22:15:00.000+02:00

För några veckor sedan var jag i Heby och skulle klättra en ganska svår sittstartsgrej och tänkte borsta upp ett lämpligt uppvärmningsproblem som man även kunde använda fortsättningsvis.

I anslutning till den aktuella stenen låg en helt okej hangeltravers som kanske skulle hålla 5+ och innehålla tillräckligt med moves för att man skulle kunna få lite blod ut i lemmarna.

Sagt och gjort, linjen var lättborstad och det var strax dax att värma upp.

Trodde jag ja. Jag kunde överhuvudtaget inte röra linjen och skulle ha behövt värma upp för att ens kunnat göra startmovet.

Efter ett antal försök utan framgång gick jag och gjorde projektlinjen istället som visade sig vara mycket lättare och kan beskådas i ett tidigare inlägg.

Ett antal besök senare, varav ett där John hördes utbrista det vältaliga omdömet : ”Helvetes jävla pisslinje!”, har jag fortfarande inte kommit upp. Antingen faller jag på andra movet eller så är jag så trött i slutet att jag åker i backen när allt borde vara över.

Allt detta på en jävla ”uppvärmningslinje”. Jag kommer fan inte kunna sova eller göra någonting vettigt innan den här förbannade grejen gått ner. Frustrationen börjar bli ganska märkbar.