Indian Creek

Sitter i Moab Utah för en välbehövlig vilodag. Jag har som vanligt klättrat förmycket och är lite bekymrad över en ond armbåge, blää... Men, men det kunde vara värre.

Jag och Ola har de senaste dagarna bekanta oss med de fantastiska sprickorna i Indian Creek, vilket har varit en något annorlunda upplevelse. Det är fruktansvärt jobbigt, läskigt, svårt och helt underbart. Det är 25-30 meter av krig hela tiden. Man kliver på och efter att man gett allt står man tillslut vid ankaret eller hänger ett par meter under sin sista säkring med efterlämnat blod, hud och andra delar av sin kropp som avtryck.

Första dagen så struntade jag i att tejpa handskar det var det dummaste jag gjort på väldigt länge, ungefär på samma nivå som att komma hit utan att veta var hotelet som jag skulle bo på låg, men det är en annan historia. Hursomhelst så gick mina händer sönder och det var inte direkt så skönt att tejpa ovanpå det. Så om ni ska hit tejpa händerna...

Vi får se vad som händer nu vårt tält står parkerat ute i öknen i svensklägret som det snart blir när förutom stefan och maria ytterligare fyra svenskar kommer hit.

So long, Yippie cayeyeh mot'*er fu*ers....

Nu känns min arm helt plötsigt bra, undrar om det beror på alla piller jag stoppat i mig...

//BB in the promised land...