Klättrare eller upptäcksresande?

Okej en helg på landet med två potentiella klätterdagar, grymt, bäst att gå och lägga sig tidigt så man är fräsch imorgon.

Lördagmorgon 10.15

Snark..ufff.....urk ....vafan är klockan så mycket?

Jaha, en slurk surt kaffe och ut i skogen på en gång då.

Dis, dimma,fukt och inte en enda liten torr stenusling..men en jävla massa svamp. Får väl trösta mig med den och vänta med att klättra till imorgon då.

Några tröstsvampar

Lite senare på lördagskvällen satt jag och lekte med kartprogrammet som hör till gps:en och letade efter konstiga namn på grejer i närområdet. "Helvetesberget", "offerhällen", "sumphålet" och "slinkbacken" var bara några av de intressanta namnen på kartan över Enåkerstrakten.
Plötsligt fastnar blicken på något väldigt intressant:  Med liten, liten text står det vackra ordet "Storstenen" utmärkt inte alls långt ifrån huset jag befinner mig i.
-"Vafan, står stenblocken utsatta med namn"?  En snabb scanning över området ger vid handen att fyra namngivna block verkar ligga i närområdet: Nyss nämnda Storsten men också "Lat-olles sten", "Malins sten" och "Brunstenen".
Min tanke är att så mycket sten som det ändå finns här så måste dessa bumlingar vara monumentala för att ha förtjänat att namnges.

När också Söndagsmorgonen visar sig vara blöt blir det ju helt självklart att gå på blockjakt istället.
Först styrs kosan mot Latolles sten. Bilfärden går snabbt och det är med raska steg jag följer gps: ens anvisningar.
-"Över kullen därborta och över hygget".
Nästan framme, här borde det va......men vafan.

Där blocket borde ligga finns bara denna sak.

Latolles block?

Jag fattade ingenting. För det första var det ju här inget block alls och även om Latolle var lat och vägrade använda såg så fanns det väl ändå inga såna här på den tiden kartnamnen hittades på.
Kanske var det så att Gps:en gjorde fel på något sätt för Malins block som skulle ligga typ 100 meter bort hittade jag inte heller.

-"Vafan", tänkte jag, bytte batterier i apparaten och satte mig i bilen för att hitta the real deal. "Storstenen" kunde ju inte vara något annat än stor, det fattar ju vem som helst.
På vägen körde jag förbi "Brunstenen" men den anmarscen hade jag kunnat bespara mig för stenen hade ungefär lika mycket värde som en annan sorts brun materia jag snabbt kom att tänka på.

Och kan någon förklara för mig vad som var brunt med denna sten????????

Storstenen, nu jävlar!!
Ungefär två kilometers irrande senare stod jag framför den enorma, gigantiska, gudomligt överdådigt imponerande: Storstenen

Om ni nu känner er lite förvirrade så kan jag berätta att det gjorde jag också. Den förmodat stora "Storstenen" var alltså typ tre meter hög och allt annat än imponerande. Hur i hela helvete någon har kunnat få för sig att döpa ett litet pluttblock mitt i skogen till något dylikt övergår mitt förstånd.

Svettig, trött och ihärdigt förbannandes "Vantage point" jävla kartprogram travade jag tillbaka till bilen bara för att få höra någon hurtig jävel säga på radion att det är otroligt tillfredsställande med långa morgonpromenader.

Yeah right.

//Chrille