Lampsession

Andreas och jag hade gett oss fan på att vi skulle ut och köra i torsdags. Det var mörkt, kallt och jag var astrött och hade jag varit ensam hade jag nog skitit i det men eftersom jag visste att Spångis var på väg var det bara att bita ihop.

Strax efter åtta möttes vi någonstans i mörkret och begav oss rätt in i skogen. Den approach som i dagsljus tar typ 1 minut var nu trots pannlampor ett företag med livet som insats.

Efter diverse irrande och closeencounters med blöt skogsmateria stod vi dock vid den grymma väggen.

Det blev typ en och en halv timmes klättring i lampsken utan nån send men trots det kändes det jävligt bra att vi åkte ut. Kall sten under fingertopparna är som balsam för själen.
Så det var två trötta men leende killar som vid tiotiden satte sig i bilarna för hemfärd.

Frågan kvarstod dock. Vad skulle krävas för att sända fetlinjen?

Andreas är dynamisk

Kollar in fetlinjen i lampsken.