När man repklättrar (Sportklättrar speciellt) är det ju inga konstigheter. En klättrar och den andre ska göra ett bra jobb säkringsmässigt för att minimera skaderisk och har naturligtvis 100% fokus på detta.
Ett markfall från en led är ju oftast direkt livsfarligt.
När det gäller bouldering är ju situationen lite annorlunda. Ofta är man ju kanske en meter upp i luften ovanför en veritabel hoppborg av paddor och spottt är överflödigt eller kanske t.o.m. mer riskfyllt än att låta klättraren landa själv.
Vems är ansvaret för säkerheten? Klättraren eller spottaren/arna.
Det som fick mig att börja reflektera är just skillnaden i hur jag och min amigo John ser på saken.
Två anekdoter:
#1 Förra helgen i Svanå:
Som vid ett otal tillfällen tidigare kliver John utan att egentligen säga något på ett problem för ett press.
John tänker verkligen satsa i detta försök men ser inte att det skall behöva nämnas för de förväntade spottarna..
På ett problem med halvdan landning, kastar sig John hejdlöst mellan greppen, tappar taget och landar ihopvikt i någon klippskreva tre meter utanför paddan.
John är skitförbannad och undrar hur i helvete det kan sitta tre klättrare och småprata istället för att spotta.
#2 Klyvstenen Uppsala
Andreas har flyttat runt paddhögen på ett sätt som han tror skall vara bättre än Johns tidigare paddning.
John Dynar så in i helvete, missar, landar i en paddskarv och har ont i foten i ett och ett halvt år.
John tycker att Andreas inte skulle ha paddat om alls och i all fall inte gjort det dåligt.
Andreas fattar ingenting.
 |
| Snart gör John illa foten |
Eftersom John är ganska mycket repklättrare gissar jag att det hänger ihop med det där att säkringsmannen är ansvarig för att man inte går i backen. Vad tycker eventuella läsare av denna blogg? Är man som bihang skyldig att hålla koll på när klätterkompisen kliver på?
Jag är genuint intresserad av att veta vad andra tycker eftersom jag inte alls håller med.
Vad gäller anekdot #1 så tycker jag tvärtemot John att man inte ska räkna med att det finns spott om man inte sagt till och att man dessutom skall precisera hur det ska spottas.
Själv vill jag egentligen bara ha spot om det är ojämn landning eller om man riskerar att komma ner i konstig position.
Platt landning och fötterna ned? då landar jag hellre själv eftersom man snarare riskerar att göra illa varandra i fallet.
Anekdot #2
Eftersom de exakta omständigheterna aldrig blev klarlagda i klyvstenenincidenten är det svårt att fördela skuldbördan. Även här tycker jag dock att det är upp till klättraren att se till sin egen säkerhet.
Man ser till att paddorna ligger som man vill, meddelar polarna om de ska flytta efter paddorna under klättringen o.s.v. Om man däremot flyttar runt paddorna är de ju schysst att meddela övriga klättrare detta så att de kan förhålla sig till de förändrade förhållandena.
Om man skall sammanfatta svadan är det med en fråga: Vilken skola sällar ni er till?:
1. Det funkar som i repklättring. Är man flera ute skall den som klättrar alltid kunna lita på att polarna spottar istället för att softa.
2. Man är som klättrare själv ansvarig för att se till hur o när det skall spottas.
Nu har jag dragit detta lite till sin spets, självklart hoppar man upp och spottar en känslig sekvens med orden -"jag är med" men jag tycker inte klättraren skall göra sitt livs hårdaste move ovanför en grop fylld med spjut och skorpioner utan att verkligen kollat att polarna märker att man klivit på.
 |
| Attentive spotting |
 |
| Not so attentive spotting |
//Chrille
Eftersom jag läser din roliga blogg flitigt känner jag mig härmed skyldig till att skriva vad jag tycker.
SvaraRaderaI bouldering är det tveklöst den som klättrar som är ansvarig för säkerheten. är man ute ensam så är det man själv som positionerar paddorna. När det är andra klättrare med så ser jag dem som verktyg för att säkerheten för mig som klättrare förbättras. Alltså är det jag som talar om hur och när jag vill bli spottad.
När man sedan klättrar mycket tillsammans så lär man sig ju hur andra vill ha det... fast John kanske inte borde lita så blint på dig och Andreas som han verkade göra.
/Wille
Jag tycker nog att kommunikation är nyckelordet här. Om jag ser min polare flytta runt paddorna på ett subopitimalt sätt är det förstås min plikt att ställa några kontrollfrågor. Hoppar någon på och kör utan ett ord när jag sitter och fikar har hen kommunicerat att hen inte behöver spot.
SvaraRaderaEftersom du eftersökte fler åsikter kommer här även min, trots att den går i linje med alla era utom Johns.
SvaraRaderaJohn har fel i båda fallen. Det är hans ansvar att kolla paddorna innan han kör och det är hans ansvar att be spottarna vara med.
Sedan finns det gråzoner, som alla de tillfällen när man är helt beroende av spotters för att klara sig helskinnad, där det är katastrofalt dålig landning. Såna bestigningar görs, upplever jag, som ett lag och i ett lag kan flera göra fel. Dock är ansvaret fortfarande den som väljer att ta beslutet att klättra, fullt medveten om riskerna. Om jag drar en parallell till repklättringen så har säkraren ett ansvar att göra det hen kan för att göra ett säkert jobb men klättraren är ansvarig för att ta beslutet om hen litar på säkraren.
Sedan kan det ibland upplevas lite bedrägligt när man som klättrare är uppe på väggen och råkar titta ner och då märker att personen som sagt att de ska göra ditt(säkert) istället gör datt(farligt), men då är ansvaret ff klättrarens men man står då inför lite nya val, förslagsvis hoppa ner, skäll ut fanskapet å fråga vad som står på och byt klätterpartner.
//Robin
Nu är det ju visserligen jag som skrev inlägget o därför kanske det är vinklat i min favör. Det är dock ändå trevligt att se att jag inte är fel ute.
SvaraRaderaJag ska säga åt John att vara tydligare i fortsättningen.
Instämmer till fullo med Robin! / GK
SvaraRaderaMin filosofi är att det hellre är spottaren som ska göra sig illa än klättraren, och jag spottar därefter. Som klättrare bör man däremot se till att analysera hur man potentiellt kan komma att falla och informera spottaren om detta och eventuella förflyttningar av paddor som bör göras när man kommer till ett visst grepp.
SvaraRaderaSjälv är jag van med att ha en kompetent spottare med mig och de många gånger som jag kör solo så gäller det att klättra smart och eventuellt avbryta ett försök om det bedöms vara för riskfyllt att försöka gå vidare.
Christoffer
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaJag anser att John har delvis rätt, en spottare är precis samma sak som en säkringsman i repklättring, hen har ansvaret att se till att klättraren landar på paddan, detta både genom att styra klättrarens fall och flytta padda/paddor på ett fördelaktigt sätt.
SvaraRaderaklättraren ska kunna focusera på klättringen utan att behöva tänka på var han lagt paddan. Detta kräver givetvis att man har en uttalad spotter.
Jag klättrar sällan själv med fler än två paddor, då jag är van vid att man som spotter är väldigt aktiv å focuserar på klättraren.
Vad John däremot gör fruktansvärt fel är att börja klätta med förväntning att någon ska spotta honom utan att han säger till. Det ska finnas en uttalad spotter vid var klättring (Om klättraren vill ha en), och innan man börjar får man göra spottern uppmärksamm på att man går upp. Att han är repklättrare är ingen ursäkt, vem skulle börja klättra på en repa innan man kollat att säkringsmannen är med?
Alfred