Jag gillar att ha projekt, allra helst nytursprojekt som ligger färdiga att sändas.
Just nu är det lite tomt i det facket så när det kändes för tråkigt att jobba drog jag iväg mot Segersäng för att kolla in en (Som jag kom ihåg det) grym och skithög arete som vi kollade in för ett antal år sedan.
De har byggt ut 73:an ner mot Nynäs så det som tidigare tog 45 min tog nu typ 17 minuter.
Lätt förvirrad svängde jag av mot Segersäng och kände inte alls igen mig.
Tidigare fick man köra på en grusväg ett par kilometer och traska lite genom skogen men nu gick avfarten i princip fram till väggen.
"Härligt!" tyckte jag och klev rakt ut från vägen bara för plötsligt befinna mig till knäna i ett vattenfyllt jävla dike......
Satan också. Jaja, väggen var i alla fall snygg även om det inte syns på det lusiga fotot.
Inte så hög som jag kom ihåg men jävligt svår.
På väg hem sms:ade Andreas och tyckte att vi skulle åka till Snuggtaskeberg, området med Sthlms
http://www.sverigeforaren.se/index.php/Snuggtaskeberg
Inledningsvis var jag inte så sugen för vad jag kom ihåg var det inte så himla fint.
Andreas var i alla fall assugen på Alis hoppstarts-7a och jag tänkte att det kunde säkert bli kul i vilket fall som helst.
Senare på kvällen blev jag upphämtad av John.
Med i bilen var också Ola som snart ska flytta till Blekinge och därför ville uppleva lite Sthlm boulderlove när det är som bäst.
Att låta John vara chaufför visade sig snart vara ett misstag. Efter otaliga varv i rondeller, genvägar över blomsterplanteringar och oförutsedda hinder; -"Oj det här verkar vara vägen in i biltvätten". Ringde vi till slut Andreas så att han skulle få guida John via telefon. Det gick sådär...
Efter diverse äventyr lyckades vi i alla fall parkera bredvid Andreas och han hälsade oss med den vänliga frasen: -"Era jävla idioter".
Efter en rask promenad kom vi fram till klippan och jag blev faktiskt nästan chockad. Min minnesbild som utgjordes av uppsprucken rostfärgad sten stämde ju inte alls.
Stenhård klippa med fina formationer och mjuka grepp mötte våra ögon och finast av allt såg faktiskt Alis linje ut att vara.
Blocbusters
Andreas som var kvällens kung hade bestämt att nästa deltävling i vårat sessionkoncept skulle utgöras av:
Blocbusters (Who u gonna call) 7a
Lustiga huset 7a
Om man skulle få ngn poäng var man tvungen att göra båda.
Ola på "Blocbusters" |
När Andreas ganska snabbt också sände blev jag rädd att mina vanliga mentala spärrar skulle slå till men jag lyckades till slut göra startcruxet och befann mig plötsligt på den topout de andra gjort så lätt.
Dödsskräck drabbade mig plötsligt när det kändes som om min häl satt fast och toppgreppet höll på att glida mig ur händerna.
Följande dialog kunde höras skrikas ut mellan mig o Andreas:
-" Ahhh, jag kommer fan komma ner.."
-" Men ta toppen då"
-" Var fan är den då?"
-" Du håller ju i den."
Tills slut lyckades jag ändå med hjälp av den massiva skrikorgien nedifrån kravla mig över toppen och skakande notera att jag bestigit ett fantastiskt problem.
Blocbusters är nog ett av de bästa problem jag klättrat i Sthlm, åk för helvete o klättra det så fort ni kan.
Eftersom alla sänt det första problemet var det game on inför nästa.
Problemet visade sig dock vara ashårt och jag gav up. John o Andreas gjorde hundra försök var innan John helt enkelt hoppade förbi allt svårt till toppen.
Andreas hade läst följande beta i föraren,
Vh på krimper, hh i sprickan. Kliv upp, tag tunt grepp och sträck till toppen, mantla. Hård!
Det är väl ingen överdrift att säga att han inte var helt tillfreds med Johns bestigning men var trots allt tvungen att utse honom till segrare i dagens session.
Andreas ilska kan ju oxå ha bottnat i det faktum att John lagt paddorna dåligt och tyvärr missat spotten trots att han var med o körde. På grund av detta slog Andreas sin trasiga skateboardhäl i slamsor flera gånger.
Hoppas det läker Andreas.
Tar sats |
Hoppar förbi kruxet |
//Chrille
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar