Nu har jag o Ali åkt till Spanien.
Till skillnad från de människor jag ibland reser med drabbas jag oftast av en enorm resfeber.
Den tar sig gärna uttryck i att jag kollar passets utgångsdatum 14 ggr, får för mig att jag bokat flighten från Malmö istället för från Skavsta eller som nu kommer på att jag måste ha en ny jacka 20 minuter innan vi ska åka mot flygplatsen.
Förutom den vanliga stressen har jag med åren utvecklat det föga tilltalande draget att i huvudet skapa listor på saker som måste klaras av innan vi säkert är framme.
I fallet klätterresa ser listan ut så här:
1. lyckats packa allt o fått med sig resedokument.
2.Ta sig till flygplatsen
3.lyckas lämna väskor och passera säkerhetskontroll utan missöden.
Själva flygresan räknar jag inte som ett problem även om det just i sällskap med Ali kan vara det.
När vi -06 skulle till Peak o bouldra satt vi i ngn bar på Arlanda o höll på att kröka bort flyget. det var bara flyt att jag gick på toa där man hörde högtalarna bättre o uppmärksammade att det var sista utropet för vår flight och det slutade med att vi fick springa som idioter och brotta oss ombord på planet.
4. Hämta ut bagage utan att det kommit bort eller blivit skadat.
5. Lyckas få ut hyrbilen.
6. Hitta till hotellet och att det där verkligen finns en bokning.
Inte nog med att jag oroar mig, jag plågar dessutom mina medresenärer med kommentarer som -"jaha två punkter avklarade, nu får vi se om jag kommer igenom med all övervikt".
Mycket populärt kan meddela.
Just på den här resan flöt allting på som det skulle (ungefär som vanligt), tills vi skulle hitta hotellet i Madrid vill säga. GPS:en påstod att den aldrig hade hört talas om adressen och den fula vägarbetaren vi frågade trodde inte att ngn sådan adress existerade. Det visade sig dock att den visst existerade, ungefär 75 meter ifrån där vi stod och försökte kommunicera med honom.
Härligt. Dessutom visade det sig att min bokning faktiskt fanns registrerad och en liten kall cerveza (som dock visade sig vara en Carlsberg) senare slocknade vi i sängen, ganska trötta och glada men lite oroliga eftersom väderleken utlovat regn.
Det har man ju inte fått nog av i Sverige.
Chrille
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar