Var fan är kameran?

Det var min första tanke när jag sent i torsdags kväll var på väg till Heby för att fira 6:e Juni med lite klättring. Mitt på en grusväg höll nämligen mamma uggla på att lära sina två dunbollar att flyga och jag fick snällt stanna bilen tills de var klara. Jag hade ju gärna fått det på bild men kamerahelvetet låg i bakluckan. Jag hade ju såklart kunnat smyga ut o försökt hämta kameran men för det första ville jag inte skrämma sällskapet o för det andra såg mamma uggla lite stor o läskig ut. Gänget tyckte tydligen att jag störde ändå för ganska snabbt försvann de in i skogen och jag fortsatte mot en skön säng och förväntningar inför morgondagen.

Fredag
Mulet och blött väder mötte mina morgontrötta ögon och missmodet spred sig i min av klätterbrist  plågade kropp.
Ganska snart torkade världen dock upp då solen kom på en liten visit.
Ute i skogen var det riktigt torrt och fint och anmarschen till blocket som fått namnet "Storoxen" var enbart förnöjsam.
Sådär våldsamt mycket klättart blev det inte ändå. Min vana trogen sprang jag mest omkring och borstade och letade nytt men jag lyckades i alla fall etablera en fin slab-nytur och känna på "Storoxen" projektet.
Projektet är hårt, från ståstart kommer det bli stenhårt och från sittstart ultrahårt men absolut görbart.
Ett par paddor och spottare så man vågar ge sig hän så kommer det bli grymt.

//Chrille