La pedriza del 1 - Snöslask, trafikkaos och snodda bilar.

jag och Emmie har ju åkt till Madrid for att fika, kolla fotboll och bouldra. Ursprungsplanen var: klättring dag två, fyra och fem. Fotboll och shopping dag tre och fika resten av tiden.
Dag 1
Vi anlände ganska sent efter förseningar och en försmak av vad Madrids trafiksituation hade att erbjuda.
Vi tog därfor in pa hotell i Madrid for att vara utvilade infor morgondagen färd till La Pedriza.

Dag 2
-"Kolla pappa det är snö ute" är de ord som får mig att vakna ur drömmar om sten och fina topouts.
-"Äh, lägg av, vi är ju för fan i Spanien". Var min spontana reaktion.
Men det var sant. Ett högst ovanligt väder gjorde att det snöade i Madrid och nyheterna visade bilder av trafikkaos. Det såg trots allt bättre ut när vi käkat frukost så vi bestämde oss för att åka till Manzanares el real som ligger precis bredvid La Pedriza. Modet började stiga i takt med temp.mätaren som visade 3 plusgrader, 4,5 plusgrader och så ganska plötsligt: 0 grader samtidigt som vindrutan attackerades av en snöstorm. "Satan!"
Ganska snart var vi framme och klafsade omkring i en decimeter snöslask. -"Jaha, första klätterdagen borta, Vi får inrikta oss på morgondagens fotboll då". Sa vi och studerade misären genom fönstret.

Emmie studerar kaoset.



Dag 3

Blött och jävligt var det när vi vaknade. Mycket av snön hade smält men en decimetertjock gegga bredde ut sig över marken och våra Spanienvärmeanpassade skor. Under färden steg dock temperaturen så att det blev uthärdligt och inne i Madrid var vädret bra. Vi Köpte biljetter till Athletico-Villareal, lämnade bilen och gav oss av in mot city, våra livsandar lite lyftade nu jämfört med gårdagen. Matchen började inte förrän 22.00 så dagen skulle spenderas i stan och tio timmars shopping gick faktiskt mycket smidigare än jag befarat. Vi tog Metron i god tid för att lämpa av grejerna i bilen och sätta på oss mer kläder inför matchen men....

När vi började närma oss stadion och platsen där vi parkerat började området mer och mer likna en krigszon. Området var avspärrat av polis och, visade det sig, alla bilar inom området bortbärgade.

Efter en konstig konversation med Madrids enda Engelsktalande polis förstod vi att bilen förmodligen stod i norra delen av staden, på en gata som han inte visste hur den stavades och inte hade numret på. Okeeeej.

-"Fuck it" tänkte vi. "Har vi köpt biljetter skall vi tamejfan se matchen också. Sagt och gjort. Iskalla och utan förstärkningskläder och med händerna fulla med shoppingpåsar som den snälla vakten lät oss gå in med kollade vi matchen där hemmalaget vann med 3-1 efter fina mål.

Efter en taxifärd mot en plats vi inte visste var den låg, med en chaufför som inte kunde engelska befann vi oss i något som med lätthet kunnat vara kulisserna för en film om Spansk gängkriminalitet. Efter hundra och en vedermödor och tankar om övernattning i en park eller nåt lyckades vi lokalisera bilen och en ENGELSKTALANDE föreståndare. 1500 spänn fattigare kunde vi styra kosan mot vårt hotell i Manzanares el real och komma i säng mycket senare än vi hade tänkt oss. Om vädret var okej för klättring måste vi upp ganska tidigt eftersom det var helg och Nationalparken La Pedriza har en gräns för hur många som får komma in och den kvoten tydligen fylls ganska lätt. Just nu kändes allting ganska blä.