Emmie (min yngsta dotter) bouldrade inne för första gången idag och var jätteduktig.
Hon gjorde flera blåa problem och tyckte väl det var skoj men ännu mer påtaglig än lyckan över att klara dem var ilskan och frustrationen när hon misslyckades.
Min grundinställnng är att det inte ska vara så viktigt hur det går utan att det är att vara mitt i i själva klättrandet som är grejen, Om det leder till att man kommer upp eller ej bör vara sekundärt.
Jag försökte förmedla denna filosofi men fick ett ilsket fräsande tillbaka: -" Jaha, är det därför du skriker och kastar grejer omkring dig i alla era filmer eller"?
Kanske ska tänka på mitt uppträdande?
go Emmie!
SvaraRaderaHa ha, heja Emmie! :)
SvaraRaderaHaha! Där fick du så du teg.
SvaraRaderaDet är ju bara ett tecken på att det är som du alltid misstänkt innerst inne, ja det enda som har betydelse är att komma upp.
SvaraRaderaFör övrigt hur fan kan det se så tomt ut på K2, när jag är där känns det snarare så här nu för tiden http://www.youtube.com/watch?v=jIfDlKIOao4
Nån måste öppna ett till boulder only gym i stan snart.
Med lite tur öppnar KC en boulderhall i Uppsala ganska snart. Då slipper ni i alla fall oss nordbor...
Radera