Dag 5 Vilodag

Nu är vi ju hemma i Sverige igen men jag skiter i det och låtsas som om jag lyckades hålla takten i inläggen och tar dem dag för dag.

Efter vår hektiska dag i Escorial var vi helt slutkörda, hade trasiga fingrar hade vi tänkt att denna söndag skulle bli en vilodag.

Vi sov alltså lite längre, åt en lång frukost och tog en promenad uppströms Manzanares-floden.

Vädret var grymt och på klippväggarna syntes massor av replag som tydligen gått upp tidigare än oss.

Vi kom upp jämsides med den fantastiska linjen Robin som vi tänkt bara känna lite på greppen på även om det var vilodag. De senaste dagarnas regnväder hade dock höjt vattenståndet så pass att det var omöjligt att komma över just här. Vi fortsatte alltså och kom därmed in i själva La Pedriza nationalpark. I och med att det var helgdag och klockan redan runt lunch hade det varit omöjligt att komma in med bil eftersom det finns ett maxtak på 350 bilar och folk från hela Madrid-området kommer hit för att vandra, cykla, klättra et.c. Som bouldrare är man ju ibland ganska lat och tycker att en halvtimmes approach är otänkbart men denna dag var vandringen faktiskt rent himmelsk. Typ 14 grader, sol och ett underbart landskap. Grymt.

Det var ju vilodag men vi tänkte att vi ju ändå kunde kolla på ett par grejer. Hux flux hade vi kommit till området Cantocochino och klättrat två hyperfina 6b+:er med ett par trevliga locals.

Musgoewash 6b+

När vi nu ändå var här kunde vi ju passa på att kolla in "El ariston de Cantocochino", en oerhört vacker men också hög o läskig linje. Ali kunde inte hålla sig utan började prova. Areten var dock ännu värre än den såg ut och han gick upp bakvägen för att kolla toppen som förutom att vara svår dessutom visade sig behöva en rensning. Vi kom överrens om att linjen fick vänta tills vi hade ytterligare ett par paddor, ett par spottare och ett par stålborstar.



Ali passade på att testa "El contorsionista" 7b men den var så hård att han kände sig rent inverterad.




Det som börjat som en vilodag skulle utveckla sig till en All in, fullt blås klätterdag. Efter en stärkande cerveza på baren som ligger mitt i parken gick vi upp till Cancho Islazo för att kolla in några linjer. Vi hittade snart Cambiala ahora, en grym 7a med en helt skruvad start.
Ali fick till den o sände med andan i halsgropen för topouten blev rätt exponerad.

Det gick bara att ta kort innan klättringen här. Spot var av nöden.

Mittemot var El hulo superior 7a+ som vi gjorde ett par försök på. Superlinje.

Tyvärr ingen bestigning av "El hule superior" denna resa.

Runt hörnet på samma block låg en fantastisk 7b-vägg som såg görbar ut. Tyvärr hade ngn bajsat vid insteget och Ali tyckte inte att min ide att täcka sörjan med barr och köra på var någe bra alls.

Nästa block vi testade måste vara ett av de bästa blocken som finns. På samma sten ryms fyra av de problem som är rekommenderade i föraren som några av skogens bästa. Förutom dessa ryms fyra andra, också jättefina linjer.

En av linjerna, Pi.hade jag som projekt inför den här resan och det var därför extra kul att få göra den.
 

Pi 7a

Lagom tills jag var klar kom ett stort gäng spanjorer nedför sluttningen, däribland Talo Martin som har gjort föraren. De började köra på ett problem som var så nytt att det inte var med i föraren.



Medan vi hjälpte till att spotta snackade vi lite med Talo och kom överrens om att klättra tillsammans nästa dag.
Innan vi gick passade Ali på att flasha linjen som spanjorerna höll på med. De tyckte att han fuskade som var så lång.
Eftersom vi hade gått ganska långt vid det här laget var det följdaktligen en lika lång promenad hem. Slutkörda men glada efter en intensiv vilodag stapplade vi in hotellet och somnade ganska snart.

//Chrille