John

Detta inlägg handlar inte om den onda person som går under namnet John Påhlman utan om det problem som han satt upp och som han i sin egenkärhet gav namnet..just det.. John.
Linjen det handlar om är sin förstebestigare till trots helt underbar. Oerhört kompakt sten som i en svepande linje låter bestigaren smaka på de mest delikata crimpar, slopers och sidotag. Greppen är ovanligt runda och inbjudande och moven magiska.

Om jag har klättrat problemet?

njoeej...jag har ju inte lyckats ta mig upp trots massor av försök sedan 2003.

Jag och Andreas, som inte heller kommit upp bestämde oss för att testa i år igen eftersom förhållandena var perfekta för friktionsberoende problem, eller vänta. det var de ju inte alls.

När jag stod på Bensinmacken före infarten till Kolartorp visade termometern 19 grader trots att det var klockan nio på kvällen. Inte optimalt.
Att Andreas valde att åka till fel mack så att det tog ytterliggare en kvarts kvällsljus att lokalisera den stackars vilsne Hässelbybon gjorde ju inte saken bättre.

Väl ute i området sket vi i uppvärmningen och gick direkt på linjen. Något som aldrig brukar funka för mig i alla fall. Det gjorde det inte den här kvällen heller men jag tog mig i alla fall upp till min tidigare highpoint.innan Andreas började gråta och ville byta problem.

Andreas försöker bestiga "John"

Det var i princip mörkt vid det här laget men Andreas lyckades till slut efter en riktig skräckfärd sända "Tro" i en stil som var imponerande  ända till utsteget då den blev av det mer krampartade slaget.

Andreas sänder "Tro"

Sammantaget en kul klätterutflykt som dock saknade varje tillstymmelse till lyckad bestigning för min del.
Lite frustrerad och fullständigt utmattad efter en hel timmes klättring startade jag bilen och väste mellan sammanpressade läppar: -"I´ll be back"