Detta trots att hon var övertygad om att alla skulle tycka att hon var i vägen och skratta åt henne för att hon var så dålig.
Första halvtimmen gick också i prestationsångestens tecken och efter att ha ramlat ned från försök nr 1000000 på fem minuter utan vila var Emmie beredd på att packa ihop, åka hem och aldrig mer klättra.
Delandes på en muffin försökte jag förmedla några visdomsord från min aldrig sinande källa av visdom:
-"Slappna av, tänk på att det enda skälet att du är här är för att ha kul",
-"Du kommer snart komma upp för nåt och då kommer allt att släppa, men det är inte nödvändigtvis prestationen som är grejen"
-"Oavsett hur det går måste det ju vara bättre att vara glad än besviken, missmodig o skitsur?"
Så blev det också. Det gick bättre och bättre och vid kvällens slut hade hon kryssat av fem, sex problem i scorecardet och var asnöjd.
 |
| Emmie laddar |
 |
| Emmie skickar |
 |
| Emmie krossar |
 |
| Fylla på kolhydratreserverna är gott. |
Hur gick det för mig då?
Jo jag kom inte upp för någonting, tyckte det var trångt och blev besviken, missmodig o skitsur.
Men det var mycket trevligt folk i alla fall.
 |
| Jag kravlar omkring på väggen. |
Sammantaget en trevlig tävling där Emmie som grädden på moset vann en pannlampa i utlottningen.
Perfekt avslutning på kvällen får man väl säga.
Jag inbillar mig att Emmie var nöjd, i alla fall ville hon veta hur långt det var till nästa tävling.
//Chrille
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar