Då och då har jag genom åren snöat in på någon linje och verkligen grottat ned mig i den och matat sessions, försök, och försökt hitta någon lösning som kan lösa problemet. Det är inte alltid det funkar och jag brukar mest känna mig tom när/om jag kommer upp. Ändå gillar jag känslan av att projektera, när nåt är så svårt att en session inte handlar om att komma upp utan kanske om att lyckas hålla ett grepp i lite bättre vinkel eller att lyckas flytta tyngdpunkten 5 cm till.
Jag har ett ganska bra tag bitvis haft motivationsproblem ang. Vad man ska klättra. Alltså har jag bestämt mig för att bara leisure-klättra i Stockholm och tokprojektera linjen som går under arbetsnamnet "sagoareten" i Heby.
Hittills har ingen gjort ett enda move.
Men vadå? Då får väl första sessionen handla om att lyfta från marken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar