El Cogul

När John stärkt av sina megadoser läkemedel kände sig så pass stark att han kunde ta sig ur sängen var det drags att dra mot El Cogul.
Av någon anledning har jag sedan tidigare bestämt mig för att stället skulle bestå av små fula sittstarter och inte mycket annat. Efter att ha kollat lite filmer och på inrådan av vår gode vän Carles hade vi bestämt oss för att ändå ge området en chans.

Carles hade sagt att El Cogul ofta är för varmt och luktar grisgödsel men att sandstenen är topnotch.
Vi måste ha kommit i rätt tid på året för nån gris luktade det inte och temperaturen var Fantastisk,
Sol varje dag men precis så kallt att man inte ville slänga tischan. Varierande sorters problem av hög kvalitet i kombination med en grym setting tycker jag gör att Cogul förtjänar ett högt betyg.
De allra bästa problemen kräver dock att man är bättre än mig på brant klättring.

Brant

Överhuvudtaget hade jag det väldigt bra i El Cogul och det finns massor av grejer jag skulle viljas komma tillbaka till.
Det enda smolket i glädjebägaren är att koncentrationen block kunde varit större. Efter ett par timmar på samma spot var man helt enkelt tvungen att flytta på sig men det känns ändå som en bagatell.
Ska man hit gäller dock vintern. Jag kan tänka mig att det är omöjligt att köra här typ April-Oktober
Allt är sydvänt och solen värmer som fan. Sönt när det är minus i skuggan men inte annars.

Film från första Coguldagen då John fortfarande var för svag för att klättra.




// Chrille