När jag hämtat upp John styrde vi kosan mot Manresa där san joan-boulderingen skulle vara.
E-bloc som är en ganska dassig förare har ändå tyskt exemplariska vägbeskrivningar och vi hittade ganska lätt förutom att vi parkade på fel ställe och fick gå rätt långt.
Tack och lov fick vi lift med en snubbe som skulle upp till området dock inte för att klättra utan cykla.
San joan de villatorrada är ett idylliskt ställe med fin miljö och jättsnygga block. Tyvärr är själva bergarten, (typ sandstenskonglomerat) ond och elak mot fingrarna. Det finns heller inte jättemånga block så ett par tre dagar på en resa är nog max vad man vill spendera här.
Elak sten |
Jag kan fortfarande inte videoediteringsprogrammet. Ljudet märkte jag t.ex. är åt helvete men jag jobbar på det så det blir nog bättre och bättre för varje film som kommer.
Utmattade drog vi hem och John bestämde sig för att bli jättesjuk.
Nästa morgon var John ett vrak,I I min godhet gick jag till apoteket och skaffade dunderstarka halstabletter och spanska ipren på 600mg åt honom.
Eftersom jag vet hur john är så delgav jag honom med stor bestämdhet apotekarens förhållningsorder:
5 timmar mellan halstablettsintag och max 1200 mg ipren per dag.
John utgick så klart ifrån att jag överdrivit och tryckte i sig 3600 mg ibuprofen och 10 tabletter av halsguckan. När vi googlat grejerna och John förstod sitt error uttalande han det som skulle bli temat för resan: "Jag kunde aldrig tänka mig att det kunde gå så här" .
Eftersom han blev drogad men ändå inte kände sig bättre och apotekaren utlovat antibiotika tjackade vi det också.
Nice!!!
SvaraRaderaSo, did you finally climb in Sant Joan?
Did you like it?
Very different rock, of course.
I was climbing in Fontainebleau 10 days in Swedish winter conditions. I'm still frozen.
Hola Carles.
SvaraRaderaI really liked the environment and the shape of the boulders but i must confess i liked the stonequality better in El Cogul. more about that later. Hope you enjoyed Font eventhough it was cold.